Hur det gick?
Om jag säger så här: det är iallafall lätt att ställa klockan och låta den ringa.
Nix...det bidde inget morgonpass utan det förflyttades till ett senare kvällspass vilket jag senare fick ångra då regnet vräkte ned. Nu hade jag ju skjutit på passet hela dagen så det blev till att trotsa regnet och bege sig ut. Eller rättare sagt så blev jag lyckligtvis ivägsparkad av Henrik.
Tänk vad skönt det är att ha någon som peppar mig, som motiverar mig och får mig att fokusera på mitt mål. Eller är det så att han helt enkelt bara tröttnar på mina undanflykter och mina suckar över regn och rusk eller sol och värme? Nåja jag är tacksam för vilket som då jag faktiskt kom iväg och helt enkelt gjorde det jag skulle göra.
Pass nr 17: 5km + 3km med 3 min vila, 4.55-5.10km/min
De första 2 km var tunga med blåst och regn men jag måste ändå säga hur underbart det är att springa när det regnar, även om hela Mälaren dragit ur ploppen över just mig. Istället för att drypa av snuskig svett som får vilken dödlig varelse som helst att fräta sönder vid mindre än 1 meters avstånd, så glädjer jag mig över att drypa av ohälsosamt mycket regn.
De första 5 km sprang jag på 25:20 (5:04min/km) och även om det var vad jag skulle hålla så kände jag mig ändå besviken att jag inte klarade det under 25 minuter. Efter vilan tog jag mig vidare de sista 3 km men det var inte utan svårigheter. Att stappla fram med stela ben som kan liknas med att något mindre angenämnt har gjorts i hennes löpartights gjorde inte självförtroendet bättre med en sluttid på 15:30 (5:10 min/km).
Men en klapp på axeln och lite uppmuntrande ord och jag är på´t igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar