Kroppen känns lite sliten och träningssuget är som bortblåst. En stor anledning till det tror jag är att jag just nu inte har något klart definierat mål som jag strävar efter och heller ingen strukturerad träning. Visst, jag ska springa Stockholm Halvmarathon i september och hoppas kunna springa under 1:40. Men det känns avlägest och i och med att det är min första halvmara så känns tiden varken som en piska eller en morot.
I dag fick jag tvinga mig själv ut och bestämde mig för att köra ett av mina favoritpass: 6 x 1000 m. Värmde först upp ordentligt med ca 12 minuters löpning (mycket för att vara mig) och under den tiden hann jag fnula på vilket tempo jag skulle hålla. Bestämde mig för 4:15-4:20. Inte jättefort, men som sagt så har jag känt mig lite sliten. I och med att det här är ett pass jag brukar köra ibland så finns det förprogrammerat på löparklockan, vilket är skönt. MEN...
Martina hade tydligen kört ett liknande pass, men med 1 minuts vila i stället för mina vanliga 1 minut och 30 sekunder, vilket jag upptäckte efter första intervallen. Satan vilken skillnad det var... jag hann inte ens sluta flåsa innan det var dags för nästa intervall. Men när jag var igång så kunde jag ju inte gärna göra om programmet, så jag körde på. Tungt blev det! Men jag höll mellan 4:10 och 4:12 på alla 6 intervallerna så det måste jag ändå var nöjd med (trots att det är ett bevis på min kroniska sjukdom att alltid springa snabbare än jag planerat...).
Nu har jag bestämt mig för att göra någonting åt det här med strukturen i träningen. Jag kommer antingen komponera ett eget träningsprogram (kanske 5-6 veckor i stöten) eller så kommer jag följa något av alla program som finns på nätet. Jag sover lite på den tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar