Debuten avklarad (Henrik)

I morse föreslog jag en liten interntävling mellan far och dotter inför dagens VF-cup. Innan tävlingen hann avgöras så hade det bestämts (bakom min rygg) att "om Emmalisa vann så skulle jag servera henne frukost på sängen hela veckan"... Förutsättningarna var: Jag var tvungen att slå Emmalisas 200 m tid med 5 sekunder för att vinna den grenen och i längd var jag tvungen att hoppa mer än 1 meter längre än henne. 

Det var inte annat än att jag blev lite orolig när hon först slog till med ett kanonbra pers i längd på 3,79 och sedan ytterligare ett pers på 200 m på 33,65 (hon tävlar i F10 - flickor som fyller 10 nästa år). Jag skulle alltså behöva springa snabbare än 28,65 och hoppa längre än 4,79. Började redan då fundera på hur jag skulle få morgonlogistiken att fungera i veckan. 

På 200 meter blev vi till slut 9 stycken startande. 6 "killar" och 3 "tjejer". Jag sprang i första heatet på bana 1, vilket var rätt skönt då jag då kunde se de andra löparna klart och tydligt. I och för sig är bana 1 snävast, men jag tror knappast det påverkar mig så mycket. Min tränarkollega Jocke stack iväg som en kanon i början, så det var honom jag ställde in mig på att haka på. Det gick inte alls vägen utan jag slutade ca 1,5 sekunder efter honom på tiden 28,92... attans mindre än tre tiondelar från att slå Emmalisa, men OK 1 - 0 till den yngre generationen. Känner ändå att jag har mycket mer att ge på 200, så där får jag sikta högre. Men! Ett av novembermålen avklarade - under 29 s på 200 meter är alltid något. 

Strax efter var det dags för längd. Jag hittade direkt på första test-ansatsen rätt till plankan, men sprang då bara igenom och tänkte att det får räcka som inhoppning. Men sen kunde jag inte låta bli utan körde ett hopp som jag tyckte var ganska försiktigt. Dessvärre drog det till ordentligt i höger baksida. Inget som gick sönder (trodde jag), men jag blev lite orolig. Jag hade förresten bestämt mig för att hoppa med "rätt" ben eftersom jag inte alls kände av något av den tidigare smärtan under knät. Men nu ändrade jag mig och tänkte hoppa med vänster fot i första tävlingshoppet. Jag förstod inte riktigt vad som hände, men av någon anledning kom jag ändå med höger och det blev ett lite halvhjärtat hopp på 4,57. 

Nästa hopp blev även det med höger, men tyvärr ett övertramp. Då fattade jag plötsligt att jag tittat på fel markering när jag startat ansatsen i de två första hoppen. I sista hoppet startade jag alltså från rätt plats, men jag vågade inte trycka på helt i ansatslöpningen vilket gjorde att jag hade ganska mycket tillgodo fram till plankan. Hoppet mätte 4,84 och hade om jag träffat plankan förmodligen varit över 5 meter. Det är jag grymt nöjd med! Ett mål till för november avklarat (över 4,80 i längd) och dessutom över 4,79 och således oavgjort i Erikssons internkamp... phew...

Det framgår säkert i min beskrivning att jag tyckte dagens tävling var riktigt kul. Det kommer garanterat bli mer friidrottstävlande för min del. Skulle vara kul att se vad man kan göra av hoppningen som jag pratat om tidigare. Nästa VF-cup är i december någon gång och då blir det nog höjdhopp och kula som grenar. 

Lite smolk i bägaren dock... något i baksidan som jag kände av i testhoppet känns inte bra just nu när jag sitter här i soffan. En liten bristning kan det nog ha blivit... men jag hoppas att det känns bättre i morgon.

Veterandebut (Henrik)

Varje inomhussäsong genomför Västerås Friidrottsklubb klubbtävlingen VF-cupen, där klubbens ungdomar vid 6 tillfällen (2 grenar per gång) får chansen att prova på att tävla under lite mer avspända former. Barnen tävlar i klasser från P8 och F8 till P13 och F13. Men nu i måndags på klubbens ungdomstränarmöte fattades beslut om att en ny klass skulle läggas till från och med tävlingstillfället nu på söndag (17/11): VETERANER.

Förslaget kom upp på en veteranträning för några veckor sedan. Vi har ett par veteraner som satsar på veteran-SM i februari och de skulle gärna vilja ha lite benchmark-tider tagna med eltidtagning, så varför inte passa på när sakerna är riggade och klara? Jag var en av initiativtagarna till förslaget, så nu måste självklart även jag ställa upp :-) Grenarna på söndag är: längdhopp och 200 meter. Alltså ett gyllene tillfälle att se om jag kan lyckas ta mig under 29 sekunder på 200 m. Längdhoppet är jag mer tveksam till. Jag kommer inte våga hoppa med mitt "rätta" hoppben och jag är lite skraj för att hoppa med full ansats. Men samtidigt skulle det vara grymt kul, så jag överväger att vara med ändå och fega lite i ansatsen och hoppa med "fel" ben. Vi får se. 200 m blir det hursomhelst. Så nu håller jag på att intala mig själv att strunta i hur de andra springer och göra mitt eget lopp (precis det jag försöker intala barnen). Annars finns risken att jag tar i för mycket och åker på en bristning eller något.

I måndags körde jag ett sent pass i hallen där jag inledde med 2 x 600 meter i 800 m-tempo (önskat), vilket blev ca 38 sekunder per tvåhundring. Första 600 gick enligt plan och landade strax över 1:53, men på andra (som jag körde efter lång vila) tog jag helt slut på sista varvet och sprang på 1:56. Satan vad jobbigt det var... Hade tänkt att jag skulle köra 6 x 200 m (i samma tempo) efter det. Men dels så var jag toktrött och dels så var det sent på kvällen. Det blev i stället 4 x 200 m i lite högre tempo. Sprang väldigt jämnt på dessa och alla landade mellan 32 och 33 sekunder (faktiskt i spannet 32:41-32:65).

På söndag ska jag först vara funktionär vid en av längdgroparna och förhoppningsvis hinna se min dotter både hoppa längd och springa 200 meter, sedan blir det min tur att leka :-)

Vinterprojektet (Henrik)

Jaha, då har man åkt på borrelia då. Inte så kul, men å andra sidan så har jag inga direkt allvarliga symptom. Jag har det klassiska borrelia-utslaget på ena låret och känner mig lite trött (vilket kan ha andra orsaker). Så jag knaprar mitt penicillin och hoppas att det inte blir värre än så här.

Vid ett par tillfällen senaste tiden så har jag nämnt ett vinterprojekt eller vinterexperiment och även hintat lite om att fokus för nästa år kanske inte blir samma som för i år. Dags att berätta lite mer om det nu.

Just Vinterprojektet (som jag så påhittigt har valt att kalla det...) drog igång i dag. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt det och dessutom så har jag de senaste dagarna (med god hjälp av vissa andra) tänkt om lite och är inte längre lika säker på HUR Vinterprojektet kommer att se ut.

Tanken från början var att fokusera på snabbhetsträning och i samma veva se hur snabb jag kan bli på distanserna 200 m, 400 m, 800 m och 1500 m. Banlöpning alltså. 

Först måste jag då sätta lite benchmark tider för att se var jag står i dag. Så de första två veckorna skulle jag klämma in testlopp på alla dessa distanser var tanken. Efter diverse kollande på löparforum här och där så har jag satt upp några första rimliga mål som jag hoppas kunna nå ganska fort. Dessa är:

200 m - 30 s

400 m - 1 min 10 s

800 m - 2 min 30 s

1500 m - 5 min 20 s

Ganska blygsamma tider ändå tycker jag. Men när jag satte dessa hade jag inte direkt någon koll på min nuvarande status på dessa distanser.

Så dagens pass skulle jag först köra ett 200 m lopp på nästintill max och sedan efter ordentligt med vila ett 1500 m lopp. Nästintill max som sagt. Jag ville inte skada mig så jag tänkte hålla igen lite. Men, som jag kanske borde ha fattat så kan jag omöjligen hålla ett tempo där jag riskerar att skada mig särskilt länge. Så det här med att "hålla igen" var ju bara fånigt.

Kroppen känns inte alls i slag just nu, men det såg jag bara som positivt i dag. Det skulle ju innebära att jag lättare skulle "slå" de tider jag registrerade i dag.

Efter uppvärmning med lätt löpning och löpskolning så gjorde jag för skoj skull några stående längdhopp som jag mätte. Landade på 250 cm. Ingen aning om det är bra eller inte... Men hursomhelst så var det därefter dags för 200 m. Inte mycket mer att säga om det loppet än att jag håller i ca 100 m och sedan börjar tappa ordentligt i fart. Klockan stannade på 29:42 (klockat av mig själv). Klarade ju direkt första målet, men är ändå missnöjd. Finns mycket förbättringspotential där. Både snabbhetsmässigt och uthållighetsmässigt.

Kände mig som sagt sliten och gav upp tankarna på 1500 m. Istället fick jag för mig att jag skulle se hur högt jag kunde saxa i höjd (friidrottshallen är ett enda stort lekland för mig). Började lite blygsamt på 1,10, men det gick ju superlätt. Höjde sedan steg för steg upp till 1,40 som jag också klarade på första försöket. Nu började jag bli lite trött i hoppbenet (höger för mig), så jag valde att stanna där för den här gången. Men innan jag gick ifrån höjdmattan så var jag tvungen att testa lite flop-stil också... bara lite... Gick lättare än jag trodde, trots att jag säkert ser ut som en skadeskjuten räka i ribbpassagen. Första rivningen kom på 1,50, som jag sedan klarade i andra försöket. Men sen fick det vara nog... jag kör Bubka-stilen så att ja kan slå rekord flera gånger :-) 1,50 är helt klart pers för mig i och med att jag inte kan minnas att jag hoppat höjd sedan mellanstadiet.

Men höjdhoppet gav mersmak... med lite teknikträning kanske man kan bli rätt bra för sin ålder. Flera av mina tränarkollegor i klubben har börjat träna för att vara med i Inomhus Veteran-SM (friidrott) och ett par har till och med försökt värva med mig i "satsningen". Någon sa att jag borde köra sprint och längdhopp och kanske häck, men själv har jag ju mer sett mig som en potentiell medeldistansare. Nu kommer plötsligt också höjdhopp in i bilden. Så nu måste jag ta mig en allvarlig funderare på om jag ska göra en liten satsning på vetaran-friidrott, som jag tycker är sjukt roligt, eller fokusera helt på löpning i stället. Fortsättning följer...

Nästa delmål på 200 m är förresten 27 sekunder. Men det lär dröja innan jag klockar 200 m igen och det lär även dröja innan jag förbättrar mig tre sekunder på distansen.

Tvåhundringar igen (Henrik)

I kväll var det dags för 200 m intervaller med Löparglädje Västerås. Jag hade tänkt att jag skulle springa 10-15 st i 40-43 sekunders tempo, men när vi blev så få på passet (3 stycken) så tyckte jag det vore kul att försöka springa så mycket som möjligt tillsammans. Upplägget blev då att vi skulle starta varje intervall tillsammans och att vi sedan vilade 45 sekunder efter att siste löpare kommit "i mål" och att vi skulle köra tre set med tre intervaller i varje och två minuters set-vila.

För min del blev passet till slut 4 x 3 x 200 m (körde ett extra set) med ca 1 minuts vila mellan intervallerna och drygt 2 minuters set-vila. Den lite längre ståvilan innebar att jag fick ändra planen som sagt och höll därför ett högre tempo på intervallerna. 37 - 37 - 36 - 36 - 35 - 36 - 35 - 36 - 36 - 37 - 37 - 37 blev intervalltiderna (ca 3:00 tempo), vilket jag är klart nöjd med. De tre sista var rejält tunga!

Martina hade planer på att springa sina intervaller i 4:20 tempo, vilket jag sa åt henne var för långsamt :-) Och mycket riktigt så låg hon i snitt på 3:48 tempo på sina 10 intervaller och hon såg dessutom väldigt stark ut!

Wenströmska IP i strålkastarnas sken.

Är mycket nöjd med kvällens pass. Särskilt eftersom jag inte var direkt träningssugen innan. Jag har känt mig trött de senaste dagarna, så det var skönt att få sig en genomkörare. 

På torsdag lunch så blir det ett litet testlopp i (mil)tävlingstempo (4:18). 7 eller 8 kilometer ska jag avverka då och förhoppningsvis ger det mig ett positivt besked. 

Lunchintervaller (Henrik)

I dag hade jag bestämt mig för att jag skulle köra intervaller på lunchen. Inomhus i Quicknet Arena. Men jag hade inte bestämt vilken typ av intervaller förrän jag var på plats i hallen. Då kunde jag inte låta bli att känna mig inspirerad av Lennarts 200-ingar.

Tyvärr så är det ju alltid lite ont om tid när man klämmer in ett lunchpass. Man ska ta sig till hallen, byta om, värma upp och sedan efter passet stretcha, duscha, ta sig tillbaka till jobbet och äta. Så det blir lite stressigt att få till ett bra pass. Men i dag tycker jag att jag lyckades utmärkt.

Jag bestämde mig för 10 x 200 m med 200 m joggvila mellan varje intervall (utan tidspress). Det här var nog första gången jag sprang 200-ingar på bana med koll på tiden, så jag visste inte vad jag skulle lägga mig på för tempo. Första intervallen skulle därför få sätta standarden för resten av passet. Klockan stannade på 36 sekunder och jag kände att det var snabbaste laget och bestämde mig för att ta det lugnare på nästa. Intervalltiderna blev slutligen: 36 - 38 - 38 - 38 - 38 - 38 - 39 - 39 - 38 - 38. Ganska jämnt måste jag säga. Joggvilan tog jag det väldigt lugnt på, så den varierade mellan 90 och 97 sekunder.

Det var ett kul pass och jag kommer garanterat köra fler 200-ingar i höst/vinter. Beroende på hur mycket tid jag har så kommer tempot få ökas eller minskas och därmed även antalet intervaller.

Jag har börjat fundera på ett litet vinterprojekt/vinterexperiment som jag är riktigt sugen på att ge mig på efter Hässelbyloppet. Men jag behöver putsa på lite detaljer först innan jag kan presentera min idé...