Rapport från Blodomloppet 5 km (Henrik)

Ja, då var Blodomloppet överstökat för den här gången och jag måste säga att jag känner mig lite lättad. Att blogga och prata med folk om förväntningar och målsättning inför loppet satte en del press på mig som kändes lite ovant.

Jag och Martina åkte till loppet tillsammans, men skiljdes åt ganska fort då hon skulle starta en halvtimme före mig. Som uppvärmning joggade jag först lite knappt 2 kilometer efter att först ha lämnat över vår kasse med överdragskläder och annat (bl a 2 delicatobollar och en Powerade) till min pappa som hade tagit en paus från tvättstugan för att komma ner och titta på start och mål. Därefter körde jag några stegringslopp utanför startfållan och växlade några ord med Magnus Wallenius som jag lärt känna lite via friidrotten. Han var fyra på 10 km förra året och tvåa på Mälarenergi Stadslopp 5 km i år, så jag sa åt honom att det var dags för en seger nu och det skulle visa sig att jag fick rätt. Magnus vann på tiden 17:19.

När det började dra ihop sig smög jag in i "elitledet" längs fram för att slippa trängseln som jag visste skulle uppstå efter ca 500 meter då man springer ut på en cykelväg. Jag hade intalat mig själv att jag inte skulle ryckas med i starten som jag visste skulle gå fort där framme. Jag lyckades nästan. Sprang på lite för fort första 2-300 metrarna, men kunde därefter tygla mig. Kilometer ett avverkades lite snabbare än planerat på 4:01. Visste att den innehöll ett par små motlut, så hade tänkt mig 4:05 där.

Kilometer två gick inledningsvis på en cykelbana men efter ett tag så vek banan in i Rocklundaskogen och det började luta uppåt. Här började jag tappa. Blev omsprungen av tre personer tror jag och när två kilometer var sprungna så hade jag ett snitttempo på 4:07 (4:12 på den kilometern). Det i sig hade kanske varit överkomligt, men jag kände i kroppen att jag skulle få svårt att ta igen det, så redan där så förstod jag att det inte skulle bli sub 20.

Där det finns uppförsbackar brukar det ju även finnas nedförsbackar (gammalt Västmanländskt ordspråk) och så även i går. Jag gillar när det går nedför och efter ett par utförsbackar så hade jag tagit igen de placeringar jag tappade tidigare och även sprungit om ytterligare några stycken. Nu hamnade jag bredvid en tjej som såg stark ut och vi sprang ganska jämnt nästan hela tredje kilometern. Hon drog ifrån lite när det gick uppåt och jag tog igen när det gick nedför. Men i slutet av skogen så fick jag släppa henne och nu började jag känna mig trött. 4:03 på kilometer tre som var helt i skogen hade tagit ut sin rätt. Men jag kände ändå ett visst hopp. Snittet på 4:05 innebar att jag skulle behöva springa de sista två kilometrarna i lite drygt 3:50 tempo och det var egentligen vad jag hade planerat... men jag hade planerat att vara betydligt piggare :-)

Ganska precis där kilometer fyra började sprang man in på gemensam bana med 10 kilometerslöparna och det blev direkt betydligt mer folk, varav de flesta höll ett lägre tempo än mig. Jag började dessutom få håll (håll? hur gick det till?). Här tappade jag också kollen på mitt tempo i och med att jag fick zick-zacka ganska friskt för att ta mig fram och inte hade tid att titta på klockan. När jag väl gjorde det såg jag att kilometer fyra hade gått så sakta som 4:14. Illa, illa!

Nu blev jag lite småförbannad och drog upp tempot så gott jag kunde med mitt håll och den mjölksyra jag började dra på mig (som ändå inte var så farlig) och snart så sprang jag om tjejen jag sprungit kilometer tre med och dessutom fyra ytterligare 5 kilometerslöpare som jag sett tidigare. Kändes riktigt skönt, men nu ville jag bara komma i mål. Spurten blev definitivt inte så snabb som jag velat, men jag sprang om en hel hop 10 kilometerslöpare och det kändes skönt för självförtroendet :-) Sista kilometern gick på 4:03.

Det här var mitt första 5 kilometerslopp på väldigt länge (det första sedan jag började löpträna "på riktigt" kan man väl säga) och det gav mersmak även fast jag inte lyckades med mitt mål. Tiden 20:40 är jag nöjd med och jag tror nog faktiskt att jag skulle klara sub 20 på en flack bana (jämförde tiden på Mälarenergi stadslopp för vissa löpare som sprang i går och där hade alla bättre tider). Jag lyckades dessutom med ett annat mål med loppet som jag inte trodde att jag skulle greja. Nämligen att slå de 4-5 superduktiga VFK ungdomar i 10-12 års åldern som stod bredvid mig i startfållan. Men det var på håret, de låg före mig länge och en sprang in 10 sekunder efter mig.

En annan kul grej var att jag sprang förbi 5 flaggvakter på raken som jag kände och fick en liten extra boost av glada "Heja Henke"-tillrop, sånt livar upp en när det går segt. Tyvärr så hade familjens hejarklack valt att ställa sig utefter 10 kilometersbanan och heja på Martina, men jag är inte bitter...

Slutligen måste jag bara nämna att jag tycker det är ganska intressant med de reaktioner man får när man berättar för folk att man ska springa 5 kilometer när det erbjuds 10. Vissa frågar förvånat: "Varför?" Andra säger bara: "Jaha..." och ser lite obekväma ut, precis som om de inte riktigt törs fråga varför man inte "orkar springa längre" :-)

Nu ser jag fram emot Salomon Trail Tour loppet i Eskilstuna på söndag. Det blir något helt annat!

Resultatrapport Blodomloppet 5 km (Henrik)

Har nu precis lagt ungarna efter att ha kommit hem från Blodomloppet i Västerås. Jag är lite kluven. Känner mig faktiskt rätt nöjd även fast jag inte nådde mitt mål på sub 20. Sluttiden blev 20:40, vilket är pers och dessutom var sträckan 5040 meter enligt PM:et, så ganska nära 20 var jag nog. Att drygt 1 km gick i ett terrängspår gör det dessutom lite lättare att köpa den tiden. En 25:e plats av drygt 800 startande känns också helt OK. 

Skriver lite mer om loppet i morgon.

Vindguden gillar inte mig (Henrik)

Jag skulle vilja lämna in en protest! Eller någon form av anmälan för orättvis behandling. Väderguden... eller vindguden om det finns någon sådan (jag tänker mig honom som en fet och ful kusin till Eros som flyger omkring i sin blöja och blåser och fnittrar elakt...) har verkligen varit emot mig på sista tiden. I tisdags när jag sprang ett tempopass så hade jag en lätt bris som medvind på halva passet, men när jag skulle vända tillbaka så blåste det upp rejält och jag fick det tråkigt jobbigt att hålla det tänkta tempot. I går retades han med mig när han fixade en fin motvind på cykelturen hem från jobbet (8 km) för att sedan skoja till det med att vända vinden lagom till morgonen i morse när jag skulle tillbaka till jobbet. Styrkan lät han dock vara samma som i går, dvs storm (kanske något överdrivet).

Jag fick i tisdags erfara (eller snarare blev jag påmind om) att jag är extremt "vindkänslig" som löpare. Eller är jag det? Det kanske är så att många har problem att springa i motvind? Naturligtvis är det ingen som tycker det är lättare med motvind än medvind/sidvind/ingen vind, men jag tycker det är fruktansvärt jobbigt...

Nu har jag förmodligen inte förbättrat min relation med vindguden i och med det här inlägget, men det skulle ju vara väldigt snällt av honom om han kunde fixa lite medvind på sista rakan (ca 1,5 km) av Blodomloppet nu på måndag. Får jag medvind där och har en bra dag i övrigt så kan det finnas en liten liten chans att jag klarar 5 km under 20 min. I morgon blir det transportlöpning hem från jobbet (drygt 7 km - kan springa en annan väg än jag cyklar), som blir sista passet innan Blodomloppet. Wish me luck!

Ett positivt och ett negativt test (Henrik)

Jag har hunnit avverka två pass sedan jag bloggade sist. Det första var ett distanspass på 10 km som kändes väldigt lätt. Jag siktade på att hålla mitt tänkta halvmara-tempo 4:45 och ville då ha i bakhuvudet att jag skulle springa så ekonomiskt att jag skulle kunna fortsätta i en mil till. Nu kan jag ju omöjligen veta om jag hade kunnat det, men just då så kändes det väldigt bra. Snittet för passet blev 4:42 och jag kände mig som sagt väldigt fräsch.

Innan det passet så kände jag att jag inte alls var sugen på att springa på de gamla vanliga vägarna här i krokarna... ville verkligen  ha lite miljöombyte och det sa jag också till Martina. Då föreslog min underbara fru att hon skulle skjutsa iväg mig en mil så att jag kunde springa hem. Taget! När vi väl åkte iväg så insåg vi hur långt man kommer på en mil... kändes som om jag var jättelångt hemifrån och dessutom i trakter jag aldrig har varit (så nära men ändå så långt borta...).

Off she goes... på fel sida av vägen ser jag...

Löpningen kändes väldigt lätt och avslappnad och det var uppfriskande att springa i lite mer okända trakter. 

Ett udda par! En åsna och en "minihäst".

Dagen efter var det dags för snabbdistans/testlopp. Jag skulle enligt plan springa 8 km, men i och med att jag har börjat anpassa min träning lite för 5 km så tyckte jag att ja, 5 km låter väl mer lämpligt. Mål-tempot sattes till 4:05. Borde jag väl greja...

Var lite sur över att jag inte klarade av det, men nu med lite distans till det hela så var det inte så illa ändå kanske. Här kommer bortförklaringarna:

1. Det var första dagen efter semestern och jag hade gått upp okristligt tidigt
2. Överbliven pizza till lunch och sen en banan till mellanmål och sedan inget mer innan jag sprang strax efter 18
3. Motvind i stort sett hela vägen
4. En lång seg stigning som jag hade glömt bort fanns på sträckan

Det positiva var dock att det blev pers och att jag klämde mig under 21 min med tiden 20:59 (4:11 tempo). Och jag fick en aha-upplevelse när jag gick på en mina som jag ju egentligen inte borde ha behövt trampa på. När man springer i ett tempo som (relativt sett) är så högt som ens 5 km-tempo så måste man ha pulsen igång ordentligt när man startar annars chockar man kroppen för mycket och det tar ett tag innan man kommer in i andning och rytm. Klumpigt. Blir att köra lite långa stegringslopp som avslutning på uppvärmningen inför loppet sen. 

Martina sprang ju i går i Rocklundaskogen och gjorde mig uppmärksam på att den del av Blodomloppets 5-km bana där man springer in i skogen bestod av en rejält brant backe... inte bra... 

5 km istället för 10 (Henrik)

I morse klev jag återigen upp klockan 07:00 för att springa. Passet i sig är det inte mycket att berätta om. 12 km i 4:53 tempo. Segt så tidigt på morgonen. Får nog bli långsamma pass när jag kör så tidigt i fortsättningen.

Här snackar vi färgkaos! Tur att Martina sov, annars hade hon nog stoppat mig :-)

För övrigt så är jag nu anmäld till Blodomloppet i Västerås 26:e augusti helt enligt plan... vad som inte är enligt plan är att distansen är 5 km. Varför 5 och inte 10? Jo, jag är fortfarande lite sur över att loppet (åtminstone förra året) är cirka 300 meter längre än 10 km. Det gör att om man vill göra en bra 10 km tid så måste man "stoppa" klockan innan man kommer i mål och bortse från den officiella tid man får och då känns det liksom inte lika kul att springa ett lopp. Så jag bojkottar 10 km och satsar på att göra en bra 5 km tid.

Vad innebär då "en bra 5 km tid" för mig? Det var länge sedan jag maxade på 5 km så jag är lite osäker. Mitt personliga rekord i modern tid är från första halvan av Blodomloppet förra året då jag sprang på 21,05. Men då skulle jag som sagt springa 5 km till så det var ingen maxning (att jag sen gick in i väggen en kilometer senare är en annan historia). I år skulle jag vilja komma under 20! Det är att sticka ut hakan lite för mycket kanske... speciellt i och med att jag inte vet hur banan ser ut. Det jag vet är att den går igenom Rocklundaskogen och det innebär åtminstone en viss del backar. Så i ärlighetens namn så tror jag inte på under 20, men jag tänker ändå satsa på det. 

Är som jag säger väldigt orutinerad på att springa 5 km på tid, så jag är lite osäker på hur jag ska lägga upp loppet. Köra stenhårt från början (< 4 min/km) eller hålla ett tempo som är något över 4 min/km och sedan lägga i en högre växel sista två kilometrarna är väl de två huvudstrategier jag funderar över. Tar gärna emot förslag på upplägg!

Imorgon kommer jag köra ett intervallpass som kommer ge mig en bra indikation på hur stor sannolikheten är att jag grejar sub 20. Det blir 3 km i 4:13 - 4:23 tempo följt av 2 x 2 km i 4:07 - 4:18 tempo och sedan 2 x 1 km i 4:02 - 4:07 tempo. Sista intervallerna hoppas jag kunna köra lite snabbare än tänkt, så då får jag känna på den fart jag måste hålla på Blodomloppet. Ska bli kul! Det lutar åt att jag och Martina kör samtidigt och att det blir inomhus i friidrottshallen. 

I helgen är det JSM i friidrott på Arosvallen i Västerås så jag hoppas vi kan ta oss dit hela familjen och titta lite minst en gång. 

Och ja, förresten. Ett av mina träningsmål avklarades igår: 10 st pull-ups (handflatorna mot mig) i dörrtrapetsen in till sovrummet. Försökte mig på att knäcka även 10 chins i dag, men kom banne mig inte längre än 9. Men det känns hursomhelst grymt kul att nå ett av sina mål!