Vi var ett stort gäng som var sugna på Crosstraining. Kanske att vi blev något för många, ja i allafall fler än de platser som är bokningsbara och med tanke på att ytan inte är så stor då den delas med gymmet så blev det påtagligt. Men jag är inte den som klagar för det för vi var ett glatt gäng och med några välkända och några okända ansikten. Kul! Varje pass är uppdelat på 5 stationen som körs två varv och sen stuvas det om för 5 nya stationer med två varv. 45 sekunder på varje station med 15 sekunders vila vid byte. Det bjuder på ett högt tempo där det är jag själv som styr samt väljer vilken intensitet jag vill ha. Fast ibland blir det inte riktigt så heller. Som idag t.ex. då vi skulle köra axlar genom att studsa medicinbollar mot en vägg med raka armar och fick en så tung boll att jag hade stora problem att hålla upp den ovanför huvudet utan att falla baklänges. Hade jag varit själv hade jag aldrig någonsin valt den vikten men snäll som jag är så gav jag bort den lättare bollen till någon annan så det vara bara att köra. Tänk att endast 45 sekunder kan få det att bränna så dant och tänk att endast 45 sekunder kan få det att kännas som en hel evighet. Trots att jag under dessa lååååånga 45 sekunder kunde se hela mitt liv passera och att den där medicinbollen bytts ut mot en cementboll utan min vetskap så är jag glatt överraskad att jag fixade det.
Så här glada var vi
Direkt efter avslutat pass var det dags att dra fram lite Kettlebells. Har aldrig kört ett träningspass där man bara kör med kettlebells och du store smurf vad mycket roliga övningar jag fick lära mig. Precis som i crosstraining skulle vi nöta 5 stationer med två varv för att sen byta ut till 5 nya stationer och två varv även där. För övrigt är jag proffs på swingar och goblet squats men det bjöds även på marklyft, pressövningar och massa andra övningar som jag inte har den blekaste aningen om vad de kan heta för spännande. Det absolut svåraste var att välja ut vilken vikt som skulle passa bäst till varje övning och jag kände att jag mer sprang runt och irrade i jakten på rätt vikt och kan villigt erkänna att jag var alldeles för mesig och hade absolut kunnat lägga på mer vikt. Nu vet jag hur allt fungerar till nästa gång och istället för att stressa runt som en förvirrad höna så kan jag kanske få möjligheten att utnyttja passet till fullo. Nu ska ni inte tro att jag inte blev tillräckligt trött för det ska smurfarna veta att det bränner fint som sprit i varje muskel ändå.
Några personer färre men minst lika glada som passet innan.
Sen var det bara hem fort som 17. Duscha och äta för det var dags för en eftermiddag med skridskoåkning. Och jag måste säga att jag är grym på att spela bandyhockey, dvs. bandyklubbor och puck. Sonen är dock inte lika impad.
Jag hoppas att solen skiner lika underbart imorgon som den gjorde idag. Löpning i skogen som sig bör.
