Lördagsstyrka!

Känner mig svag. Eller rättare sagt svagare än vad jag var i våras. Därför kändes det skönt att få bränna av ett styrkepass så här på en lördag eftermiddag. Mannen kollade sunkfotboll, barnen ser jag aldrig ändå då det bara är kompisar som gäller och därför var det ett sådant där perfekt läge att få gå in i sig själv en kort stund.

Pumpade och slet, stönade och flåsade, knep både stjärt och mage och försökte hålla mig till allt vad styrketräningens regler heter. Tog i på samma vis som en muskelknutte på en HD troligtvis absolut inte skulle göra. Det gick bra, det var ganska kul... inte jätte, men helt ok. Det var jag, Hulken, mot resten av världen. Hela kroppen fick sig en genomkörare men lite aktsam med utfallssteg var jag pga av att mina knän verkar vilja göra mig ont, som om The Abomination har letat sig in för att förgöra mig aka Hulken

Fick rådet av Världens-starkaste-och-peppande-Nina att testa Linnex, något slag liniment som ska strykas på i samband med träning. Drog några vepor på knäna och det brände fint. Det gjorde inte ont, men en brännande, svalkande kyla spred sig. Lite obehagligt sadistiskt behagligt. Gillart!

Vi testar: Kokosvatten (Martina)

Nu när vi har haft en hel massa fina sommardagar som emellanåt har varit så heta att inte ens en iskall vattenspridare har lyckats svalka en överhettad kropp, ja då behövs även att den inre kroppen svalkas. Vatten är väl egentligen det bästa och i allra värsta fall om vätskebristen är katastrofal ja då är Resorb helt klart superb. 

Men någon gång ibland vill man gärna lyxa till det lite extra och då jag har gått och gluttat på det där kokosvattnet på hyllan i kyldisken på ICA och som även annonseras i diverse tidningar så kunde jag en dag helt enkelt inte låta bli. Trots det oförskämt höga priset så hux flux låg den där bak i bilen och skvalpade i matkassen.

Anledningen till att jag så gärna ville testa det där kokosvattnet var för att det ska vara bra att inta som vätskeersättning efter träning. Nu valde jag att svalka mitt inre i samband med mellis och du store smurf i himmelen vad den var god. Men om den släckte törsten vet jag inte. Antingen var jag bara så där osläcktbart törstig eller så framkallade den törst för den sveptes i ett enda drag. Nu hade jag valt kokosvatten med mango och passion vilket var en oslagbar smaksensation. 

Några dagar senare står jag där vid kyldisken på ICA igen och gluttar på kokosvattnet och får för mig att denna gång ska jag testa det i ren smak, dvs. ingen smaksättning utan rent kokosvatten. Här är det noga att påpeka att det inte handlar om den där vita kokosmjölken utan har mer grumligt avloppsvattenliknande utseende. 

Glad i hågen att jag återigen fått hem en tetra och med ett stort engagemang hög förväntan häller jag upp drycken i ett STORT glas. Besviken som aldrig förr när det smakade som vårtsvinsvårtor och fladdermustånaglar och när mina ansiktsmuskler får sig en rejäl sträckning och blir så där överansträngda som bara muskler i ansiktet kan bli.

På grund av det oförskämt höga priset så behöver jag inte hänga mer vid kyldisken och glutta på det där kokosvattnet mer än en gång i månaden och då plånboken är påfylld och bränner till lite extra mycket i fickan och då kan jag garantera er att det inte följer med en tetra avloppsvatten hem.  

Keso, banan, och kanel på Finn Crisp och saltgurka på sidan om är riktigt gott mellis en varm som kall dag. 

Ruffig ruffie!

Vilken förbenad tur vi har vi Västeråsare som har förmånen att få träna Ruffie på Djäkneberget...och detta helt GRATIS. Varje torsdag klocka 18.00 är man välkommen upp på berget och får möjligheten att svettas ihop med en hel bunch av trevliga människor.

Idag var första gången som jag och Henrik provade på Ruffie och det var något av det roligaste jag provat på. Eftersom det var första gången kändes det tryggt att ha en träningspartner som även var min man. Känner mig ännu inte riktigt bekväm med att kramas och svettas i närkamp med en vilt främmande människa som är minst lika hal som en själv. Att kramas och svettas med min man var på något vis välbekant.

Jag tror dock att jag var mer trött än vad Henrik var efter passets slut då det är en viss viktskillnad oss emellan. Att lyfta upp honom och hålla honom i famnen likt ett nygift par och göra benböj och kasta honom upp i luften...nja det var liksom lite väl tufft. Det räckte att stå still och bara hålla honom hårt så han inte skulle glida ur mitt grepp. Detta innebär att för bådas skull och för att vi ska få ut det absolut maximala med träningen så måste jag hitta en främmande svettig människa att kramas och brottas med. Har ju en hel vecka på mig att förbereda mig för det.

För er som inte vet vad Ruffie är och som undrar vad sjutton pratar hon om?...ska genast kolla in denna video och sen till nästa torsdag bege sig till Djäkneberget. Kanske ett välbekant ansikte blir inspirerad och sugen på att brottas med mig. Tveka för bövel inte...Gratis träning och glatt sällskap och dessutom ges du chansen att bli stark som attans. Vem vill inte det så säg?




För er som har fejjan kan kolla in denna sida Här . Ni som inte har fejjan...SKAFFA ER DET!