Presentation av de 5 M:en (Martina)

Är nog en av stans mest morgontrötta människa...GÄSP!!

Tänkte att det skulle vara bekvämt att ta ett morgonpass för att spara tid och istället ha en kväll ledigt. Från det att klockan ringer behöver jag minst 1 timme innan jag ens kommer ut. Krävs lite snooze, vakna till liv, gröt och sedan påklädning.

Klockan ringer men bryr jag mig? Nä inte ett dugg. Slår av klockan och vaknar med ett ryck två timmar senare. Jaha, nähä...vi kan väl lätt och lagom konstatera att någon morgonkaraktär har jag absolut inte. Rusar upp, packar ihop mina prylar och beger mig ut.

Pass nr 9 (10): 9km i behagligt tempo mellan 5.00-6.00min/km, lyssna på kroppen
Morgontröttheten har ännu inte gått ur kroppen och det är tunga steg hela passet igenom. Håller ett mellantempo på 5.31min/km och trots att jag ännu inte vaknat och dessutom tomt i magen på både mat och vatten, så är det ett helt ok tempo.

Tur jag har mina prylar (de 5 M:en) med mig som gör det lite roligare att springa när det blir tungt och lite småtråkigt. För ibland är det inte alltid helt kul att träna och då är det skönt att ha ett trevligt sällskap. Även om sällskapet inte alltid är mänsklig så fungerar dom utmärkt som peppmaskiner.

De viktiga 5 M:en (Mobil, Mobilfodral, Musikproppar, Mysiga solbrillor med inbyggd svettstopp, Megaklockan)

Grus i maskineriet (Martina)

I våras köpte jag mina allra första skor för framfotalöpning, ett par Nike free V04 3.0. De är verkligen både snygga, lätta och grymt sköna...om det inte vore för att de samlar på sig grus som värsta magneten och när man hör ett visst, nästan metalliskt, läte när man springer...ja då vet man att det är dags att tömma dom på grus.

Många små nävar grus blir snabbt ett helt grustag

Inte helt okej och ett stort misslyckande från Nikes sida. Om det finns vissa tillfällen att vara otrogen sina kära så är nu tidpunkten inne för det. Behöver dock reka av området lite innan dumpning sker. Problemet är att det finns allt för många olika typer att välja på ute på marknaden och det kan vara svårt att hitta någon ny som passar mig.

Kräsen som jag är har jag så klart mina krav på hur en trogen löparsko bör vara:

• Ska var snäll och inte göra mig illa 
• Ska vara flexibel 
• Se snygg ut
• Ha ett gott rykte 
• Positiv till ett öppet förhållande 
• Gilla snabba fläktar men även att softa 
• Alltid redo när lusten faller in

Vad tror ni? Kan jag hitta dom jag söker?

Om att kurera själen (Martina)

Söndag...en sådan där skön söndag som man bara drömmer om och allt för sällan får uppleva. Lååååång sovmorgon med en frukost lagom till lunch för att sedan avsluta dagen med en seeeeeen middag i uterummet. Ja idag har det verkligen varit en het men härlig sommardag.

Pass nr 8 (9) 10km i lugnt och behagligt tempo i vacker natur
Eftersom det var så varmt idag valde vi att ta löpningen senare på kvällen och då programmet krävde att passet skulle ske i vacker natur begav vi oss ut till Björnön för att springa i spåret som sträcker sig längs med Mälaren. Där ute är det verkligen vackert och löpningen längs med vattnet är som balsam för själen...nej...mera som den lyxigaste inpackningen man kan få.

Gps:en hade någon form av tuppjuck där tempotiden var som rena rama jojjon och ena stunden sprang jag i ett 10 minuterstempo för att i nästa stund springa 2.43min/km. Nog för att det är kuperat men ett 2.43 tempo är inte ens nåbart för mig i nedförsbackarna...jag kan inte ens cykla så fort och dessutom går jag snabbare än 10.

Hur som helst det var varmt och visst det gick långsamt men jag och Henrik hade en härlig stund i spåret och småpratade längs med hela vägen. Mysigt helt enkelt och den vackra miljön gjorde det hela inte direkt sämre.

Att sedan få njuta av en uppfriskande sallad är minst lika smaskigt som en stor påse smågodis...nääää inte riktigt...men gott är det!!

Dagens aha-upplevelse (Martina)

Trudelutt...trudelutt...07:20 ringer klockan och det är dags att kliva upp till morgonens ljus och återuppliva löparbenen. Herregud...det får inte bli någon vana det här med att gå upp tidigt på lördagsmorgnarna heller. Två dagars vila kändes som ett smart drag för både kropp och själ och återhämtningen har gjort mig gott.

Pass nr 7 (8): Tröskelpass 4km + 2km, i 4.45-5.00 tempo och 3 minutersvila emellan
Till skillnad från tidigare lördagsmorgnar så fick jag sällskap ut av min man, åtminstone en liten bit på vägen då han senare vek av in i skogen och jag fortsatte asfaltsvägen fram. Nu var tanken inte alls på samma nivå som den varit de senast två dagarna och smartheten kan liknas vid Stålmannens val att ha kalsongerna utan på kläderna. För varför i Allsmäktighetens namn värmde jag inte upp innan? Det tog mig 2km innan jag ens lyckades ta mig ned under 5 min/km så den totala tempotiden blev kass och då menar jag lika kass som i Håkan Hellströms oförmåga att sjunga.

Delpass 1: 4km
1km 5:17 min/km
2km 5:03 min/km
3km 4:58 min/km
4km 4:51 min/km
Sluttid: 5:03 min/km

Delpass 2: 2km
1km 4:43 min/km
2km 4:48 min/km

Sluttid: 4:46 min/km

Har aldrig pysslat så mycket med uppvärming tidigare utan bara kört på ändå och detsamma gäller även tron att stretchning är lika onödigt som en elektrisk popcornmaskin...men tänk så fel jag haft! Men precis som vilken vettig person som helst så har jag lärt mig av dagens pass, att vill jag ha full bränsle i benen så måste jag se till att tanka dom med energi innan.

En sak som jag däremot har funderat på är eftervärmning...finns det något sådant?

Så klart det gör. Strax blir det poolparty med bästa gänget, en perfekt eftervärming att avsluta dagen med.

  Tummen upp för denna dag

Som en äkta raggare (Martina)

Idag är jag riktigt råbakis...nej inte på grund av ett för högt alkoholintag utan på grund av gårdagens  uttömmande intervallpass. Trots ett riktigt lyckat pass igår så blev sviterna desto värre denna gång. Med krypningar i benen har jag vaknat till och från under hela natten, vridit och vänt mig, svettats och frysit och idag är jag så utmattad med sjukdomskänsla i kroppen. Att gå är jobbigt, vilket jag fick erfara då jag skulle besöka mina svärföräldrar som bor två trappor upp. Barnen ansåg att jag likväl kunde stanna kvar i trappan för det gick ju så sakta med risk för missad tid med sin farfar.  Likaså att stå, prata, titta...ja till och med att lyssna är jobbigt. Nog för att vår son har en förmåga att ibland prata för högt att till och med Friskis och Svettis så kallade Ljudöra kan få tokspel men idag slogs det nog världsrekord i för högt talat decibel.

Idag ska jag genomföra pass nr 7 men att ens titta på mina löparskor får mig att må illa så därför väljer jag förnuftigt nog att avstå. Jag vill kunna slutföra detta program med fanan i topp och inte som en drunknad räv när veckorna sen har gått. Det har jag redan varit med om vid ett tidigare tillfälle och denna gång väljer jag att lyssna på kroppen och tar en välförtjänt vilodag.

Så med fötterna på bordet vilar jag intervallruset av mig likt stans raggare väljer att sova ruset av sig på motorhuven..för det är inte bara jag som är bakis en torsdag...Power Meet is in da town!

Bild tagen från mrnonplus.blogspot.com

Lyckade intervaller

Mina damer och herrar låt mig presentera en riktig tröttmössa med stela ben och med lite lätt darr i kroppen. Japp idag var det minsann dags för intervaller igen.

Pass nr 6: 4 x 60m stegringslopp, 6 x 3min mellan 4.20-4.40 min/km
Till skillnad från förra veckans intervaller så gick det betydligt bättre idag och mycket berodde nog på dels att jag hade fyllt på med bra energi under hela dagen och att jag kom ut tidigare än vad jag gjorde förra veckan.

Började med 2 km uppvärming genom skog, traktorstig och ut på fin grusväg som likt en våg böljade fram mellan gröna åkrar. En fin kväll helt enkelt. Mätte upp 60 meter och körde mina stegringslopp. Jag har nu kommit fram till hur jag ska lägga upp stegringslöpningen och räknar till 8 i jämn takt, ökar och räknar till 8 igen osv. Allt som allt så hinner jag stegra fartmässigt 4 ggr innan jag kan gå lugnt och avslappnat  tillbaka för att sedan börja om. Det är som att dansa vals fast i 8-dels takt och lite snabbare.

Jaha när det tog slut så var det då dags för ångesten att infinna sig. Alltid samma visa varje gång och jag ser framför mig och känner smärtan när jag står där på startlinjen om hur jobbigt det kommer att bli. Visst var det jobbigt även denna gång men orken fanns och tempot likaså. Efter att jag förra veckan inte riktigt orkade hålla det tempot som jag skulle så hade jag intalat mig själv att det var helt ok att ligga runt 4.50...för herregud 4.20 går det ens att springa så snabbt?

Så här blev det:
1a: 4.40 min/km
2a: 4.35 min/km
3e: 4.39 min/km
4e: 4.37 min/km
5e: 4.46 min/km
6e: 4.41 min/km

För att förtydliga tappet på 5e intervallen så fick jag en fluga i ögat och att springa halvt blundandes och kisandes då det svider så in åt skogen gör det lite besvärligt. Nu när det börjar bli flugsäsong så är det nog dags att byta linser i löparbrillorna. Även om det ser görtöntigt ut med ofärgade glas så har det så klart sina fördelar.

För övrigt är jag toknöjd att jag faktiskt orkade hålla det intervalltempot som jag skulle göra och i ärlighetens namn så tvivlade jag på mig själv. För vem kunde tro utifrån förra veckans resultat att jag skulle lyckas?

AMEN och skål på det!!

P.S. Nu är det bara 6 intervallpass kvar. Yeayh :-)

Dagens lugn (Martina)

Intensiv dag...NOT!! Har gjort nada, nothing, niente, nichts, ei mitään, rien och vad nu ordet ingenting kan heta på andra språk. Förutom att veckohandla, rensa ur i garderober, besökt återbruket, fixat med mat och skjutsat och hämtat ungar kors och tvärs så har dagen ändå känts som om allt har skett i lugn och behaglig takt och utan någon som helst stress. Mer sånt åt folket så kanske det kan bli lite ordning här i världen.

Pass nr 5: 9km löpning i behagligt tempo mellan 5.00-6.00 min/km
Ny träningsvecka är nu inledd med 5 stycken pass som ska avverkas under denna vecka  (helt enligt programmets schema) vilket också innebär totalt 41 km löpning. Hujedamig...ge mig styrka!

Eftersom jag har haft ont i mina benhinnor och lidit lika mycket som män gör när de är förkylda så var det aldrig tal om att springa dagens pass på asfalt. Begav mig till Barkaröspåret för att beta av mina planerade 9 km i ett lugnt tempo och precis som vanligt så höll jag ett lagom tempo utan några som helst svårigheter. Trots att solen värmde mig emellanåt så var det mycket svalare idag än vad det varit de senaste dagarna, och den knappa skogen som nu är kvar efter urhuggning gav mig lite återhämtande skugga. Det var dessutom lugnt i spåret ikväll, endast några få tappra själar som valde att trotsa semestervilan för att istället svettas och umgås med myror, myggor och sniglar.

Senast jag sprang i spåret hade jag urusel tid, att det hängde ihop med att rester av  midsommarfirandet fortfarande fanns kvar i kroppen är ett faktum. Dagens pass gick i ett något snabbare tempo, 5.29 min/km och det innebär i teorin 2 minuter snabbare på milen. Det är inte någon "räserfart" men att springa i terräng går inte att jämföra med löpning på asfalt. Det här spåret ger mig ett ypperligt tillfälle att jämföra mina prestationer och förhoppningsvis kunna se förbättrade resultat. För visst sjutton gick dagens pass snabbare än snigelns fart iallafall.

Imorgon är det än en gång dags för avskyvärda intervaller...så återigen...GE MIG STYRKA!!