Trött, tröttare, tröttast

Vilken underbar dag som jag så gärna önskar beskriva lite mer i detalj. Men dagens löpning blandat med sol och hetta har tömt mig på precis all energi.

När vi väl kommer hem igen så ska vi berätta mer om hur denna resa som än så länge är himmelskt bra.

Bjuder dock gärna på en bild om hur vacker denna stad är.

En liten löparresa!

Drömmer mig bort för ett tag. Om mindre än 24 timmar befinner jag och Henrik oss på en liten löparresa till Budapest och längs Donaus strand och gångstråk. En liten paus/vila på ett café någonstans med solen i ansiktet och en kopp kaffe i handen. Eller kanske käkar vi en gulaschsoppa till lunch och en Langos till middag. Vad vet ja...hur som helst ska det bli helt fantastiskt underbart och det känns som om fjärilarna i magen virvlar runt stressartat i jakten på att komma ut.

Donaufloden

Vi kommer att bo ganska nära en park med den välkända Gellert Hill och dess Citadella, ett gammalt fort med panoramautsikt över Donaus åtta broar. Det är dit ska vi ta oss med löparskorna på. Springa genom gator och torg, kämpa oss upp för kullen för att sen belönas med den fantastiska utsikt som utlovas. Det kommer bli svettigt, varmt och svindlande underbart.

Citadella, Gellert Hill

Har aldrig varit på en sådan här resa tidigare, där vi har för avsikt att springa oss fram till olika sevärdigheter och det ska bli spännande att se hur det går. Förutom härliga löparpass ingår det även promenader och spabad så det är inte bara löparskor som följer med i packningen...bikini och ett par solbrillor. Tror det räcker så!

Ska vi verkligen bo här? Japp!

Blogga från Ungern? Vi får väl se...håll utkik!

Intervaller - precis så som jag hatar dom (Martina)

Gårdagens intervaller vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om förutom att det var TUNGT. Jag har ju förstått att det ska vara TUNGT men det finns ju en skala på hur TUNGT det kan vara.

Igår var det 90 % kräkkänsla och 80% mjölksyra i benen, och i armarna som får ta i minst lika mycket som benen. Så utifrån det och på en skala 1-10 så kan jag påstå att intervallerna låg på en 8 poängare.

Pass nr 10(11) 2km uppvärming, stegringslopp 4x70m, 2x(5min, 3min, 2min) vila 2min, 90 sek, 1 min, 4.20-4.45min/km, 2 km nedvarvning

5min: 4.45min/km
3min: 4.39min/km
2min: 4.39min/km
5min: 4.40min/km
3min: 4.46min/km
2min: 4.41min/km

Det är inte den roligaste vägen att springa på men den 

gör sig alldeles utmärkt för intervaller, rak och jämn

Lätt illamående och trött tog jag mig hem igen, satte mig i soffan lika apatisk som vilken halvdöd zombie som helst och bara stirrade rakt ut. Tomheten var ett faktum. Hade jag lagt mig ned, svettig och hal...ja då hade jag garanterat somnat på den svettfläcken och inte vaknat förrän till morgonen igen...bakis!

Tog dock tillbaka mina krafter, som någon för stunden stulit av mig och gjorde den mest fantastiska smoothien någonsin. Jag vågar nog med all säkerhet påstå att det var den återställningsdrycken som gjorde att jag vaknade pigg och fräsch som den vackraste daggiga rosenknoppen. Ingen bakiskänsla, inga trötta ben, och full med energi.

Mjölk, banan, melon = magiska krafter

Pass nr 11 (12) 8km i behagligt tempo

Som sagt den där smoothien gjorde susen och denna vecka kunde jag genomföra ett distanspass dagen efter intervallerna. Varmt och svetten flödade...vet inte om det är så hett men det går liksom inte att undvika. Lyckades genomföra passet i ett 5.11-tempo och visst borde jag vara nöjd men hade faktiskt hoppats att jag skulle orka i ett snabbare tempo. 

Next time...next time!!

Tunga intervaller

Jag är helt klart inne i en svacka. 

Kroppen känns lite sliten och träningssuget är som bortblåst. En stor anledning till det tror jag är att jag just nu inte har något klart definierat mål som jag strävar efter och heller ingen strukturerad träning. Visst, jag ska springa Stockholm Halvmarathon i september och hoppas kunna springa under 1:40. Men det känns avlägest och i och med att det är min första halvmara så känns tiden varken som en piska eller en morot.

I dag fick jag tvinga mig själv ut och bestämde mig för att köra ett av mina favoritpass: 6 x 1000 m. Värmde först upp ordentligt med ca 12 minuters löpning (mycket för att vara mig) och under den tiden hann jag fnula på vilket tempo jag skulle hålla. Bestämde mig för 4:15-4:20. Inte jättefort, men som sagt så har jag känt mig lite sliten. I och med att det här är ett pass jag brukar köra ibland så finns det förprogrammerat på löparklockan, vilket är skönt. MEN...

Martina hade tydligen kört ett liknande pass, men med 1 minuts vila i stället för mina vanliga 1 minut och 30 sekunder, vilket jag upptäckte efter första intervallen. Satan vilken skillnad det var... jag hann inte ens sluta flåsa innan det var dags för nästa intervall. Men när jag var igång så kunde jag ju inte gärna göra om programmet, så jag körde på. Tungt blev det! Men jag höll mellan 4:10 och 4:12 på alla 6 intervallerna så det måste jag ändå var nöjd med (trots att det är ett bevis på min kroniska sjukdom att alltid springa snabbare än jag planerat...). 

Nu har jag bestämt mig för att göra någonting åt det här med strukturen i träningen. Jag kommer antingen komponera ett eget träningsprogram (kanske 5-6 veckor i stöten) eller så kommer jag följa något av alla program som finns på nätet. Jag sover lite på den tror jag.

Presentation av de 5 M:en (Martina)

Är nog en av stans mest morgontrötta människa...GÄSP!!

Tänkte att det skulle vara bekvämt att ta ett morgonpass för att spara tid och istället ha en kväll ledigt. Från det att klockan ringer behöver jag minst 1 timme innan jag ens kommer ut. Krävs lite snooze, vakna till liv, gröt och sedan påklädning.

Klockan ringer men bryr jag mig? Nä inte ett dugg. Slår av klockan och vaknar med ett ryck två timmar senare. Jaha, nähä...vi kan väl lätt och lagom konstatera att någon morgonkaraktär har jag absolut inte. Rusar upp, packar ihop mina prylar och beger mig ut.

Pass nr 9 (10): 9km i behagligt tempo mellan 5.00-6.00min/km, lyssna på kroppen
Morgontröttheten har ännu inte gått ur kroppen och det är tunga steg hela passet igenom. Håller ett mellantempo på 5.31min/km och trots att jag ännu inte vaknat och dessutom tomt i magen på både mat och vatten, så är det ett helt ok tempo.

Tur jag har mina prylar (de 5 M:en) med mig som gör det lite roligare att springa när det blir tungt och lite småtråkigt. För ibland är det inte alltid helt kul att träna och då är det skönt att ha ett trevligt sällskap. Även om sällskapet inte alltid är mänsklig så fungerar dom utmärkt som peppmaskiner.

De viktiga 5 M:en (Mobil, Mobilfodral, Musikproppar, Mysiga solbrillor med inbyggd svettstopp, Megaklockan)

Grus i maskineriet (Martina)

I våras köpte jag mina allra första skor för framfotalöpning, ett par Nike free V04 3.0. De är verkligen både snygga, lätta och grymt sköna...om det inte vore för att de samlar på sig grus som värsta magneten och när man hör ett visst, nästan metalliskt, läte när man springer...ja då vet man att det är dags att tömma dom på grus.

Många små nävar grus blir snabbt ett helt grustag

Inte helt okej och ett stort misslyckande från Nikes sida. Om det finns vissa tillfällen att vara otrogen sina kära så är nu tidpunkten inne för det. Behöver dock reka av området lite innan dumpning sker. Problemet är att det finns allt för många olika typer att välja på ute på marknaden och det kan vara svårt att hitta någon ny som passar mig.

Kräsen som jag är har jag så klart mina krav på hur en trogen löparsko bör vara:

• Ska var snäll och inte göra mig illa 
• Ska vara flexibel 
• Se snygg ut
• Ha ett gott rykte 
• Positiv till ett öppet förhållande 
• Gilla snabba fläktar men även att softa 
• Alltid redo när lusten faller in

Vad tror ni? Kan jag hitta dom jag söker?

Om att kurera själen (Martina)

Söndag...en sådan där skön söndag som man bara drömmer om och allt för sällan får uppleva. Lååååång sovmorgon med en frukost lagom till lunch för att sedan avsluta dagen med en seeeeeen middag i uterummet. Ja idag har det verkligen varit en het men härlig sommardag.

Pass nr 8 (9) 10km i lugnt och behagligt tempo i vacker natur
Eftersom det var så varmt idag valde vi att ta löpningen senare på kvällen och då programmet krävde att passet skulle ske i vacker natur begav vi oss ut till Björnön för att springa i spåret som sträcker sig längs med Mälaren. Där ute är det verkligen vackert och löpningen längs med vattnet är som balsam för själen...nej...mera som den lyxigaste inpackningen man kan få.

Gps:en hade någon form av tuppjuck där tempotiden var som rena rama jojjon och ena stunden sprang jag i ett 10 minuterstempo för att i nästa stund springa 2.43min/km. Nog för att det är kuperat men ett 2.43 tempo är inte ens nåbart för mig i nedförsbackarna...jag kan inte ens cykla så fort och dessutom går jag snabbare än 10.

Hur som helst det var varmt och visst det gick långsamt men jag och Henrik hade en härlig stund i spåret och småpratade längs med hela vägen. Mysigt helt enkelt och den vackra miljön gjorde det hela inte direkt sämre.

Att sedan få njuta av en uppfriskande sallad är minst lika smaskigt som en stor påse smågodis...nääää inte riktigt...men gott är det!!