En helt ny vändning (Martina)

Vilken väderväxling det är. Ena dagen regn och så ruskigt att det enda man vill är att goa in sig i soffan med brasan tänd för att nästa dag, som idag, få se solen göra hela världen till guld. Så idag var jag lite extra glad att det var hemmaplugg så jag fick möjlighet att njuta av denna fantastiskt soliga höstdag i skogen med löparskorna på.

Den som klagar över att det är höst är på tok för lite ute i skogen för här finns ingenting alls att klaga på.

 Bara jag mot hela världen

Eftersom Hässelbyloppet är på söndag så var det bara en kort liten njutningsfull tur idag mest för att hålla benen alerta. Gårdagens regn låg kvar och det var stundtals väldigt blött på marken och med det halt på stenar och rötter. Har lärt mig att hålla balansen med armarna ut åt sidorna vid utförslöpning, precis så där som Emelie Forsberg gör, och det går så mycket lättare att springa då. Inget litet trippande här över stock och sten... nej flyga fram är min melodi. 

Dagens första chock var det äppelträd som stod alldeles allena mitt inne i skogen. Det står där med några kala grenar och några få äpplen hängandes på grenarna. Som en perfekt liten bar för älgarna att äta sig fulla på. 

Det sköna passet tog slut och hade det inte varit så att jag skulle springa på söndag hade jag sprungit länge länge till. Som avslutning ville jag springa några få korta intervaller som någon slags fartlek, bara 2x200m, inte längre och inte mer. När jag springer ut från skogen på väg mot den grusväg som går mellan husen på området börjar jag känna av en spänning i vänstra vaden, något som kramar om den. Det känns bara lite och absolut inget som jag känner besvärar mig mer än att jag känner att det är något annorlunda där. Ställer in klockan på intervallerna och kör men efter 100 meter så får jag dagens andra chock då det smäller till ORDENTLIGT i vaden, BOOM, KRASCH BANG och det var bara att stanna. Vad sjutton gubbar kom det där ifrån!

Nu har jag så ont i vaden, som är hård och svullen, och haltar omkring som den där läkaren i TV-serien House gör, utan käpp dock. Är rädd att jag fått en muskelbristning i vaden just med tanke på att det kom så där explosionsartat. Så de få timmar som är kvar är det Voltaren, Tiger Balsam/Linnex och kompressionsstrumpor som gäller. Om det är bra vet jag inte men inbillar mig det och håller tummarna att smärtan är borta på söndag. 

Känner mig lite ledsen! 

The number of the beast? (Henrik)

Frågan är om jag kommer springa (d)jävligt fort eller om det bara kommer bli (d)jävligt :-)

Nu har jag avverkat sista passet inför Hässelbyloppet. Att vila helt två dagar innan lopp är något som brukar funka bra för mig, så det känns rätt även den här gången. Dagens pass sprang jag på lunchen i blåst och småregn. 5 kilometer i lugnt tempo med en kilometer mitt i med lite högre tempo hade jag tänkt mig. Men regnet gjorde att jag inte kunde hålla koll på tempot riktigt (fick ha mobilen under jackan), så även den första kilometern gick lite för fort. Sammanfattningsvis ett skönt pass. Lite oroväckande var det dock att jag inte blev pigg under eftermiddagen som jag brukar efter lunchpass utan istället trött och hängig... Känner mig fortfarande rätt trött, men jag har inte någon förkylningskänsla i kroppen, så det lär ju inte var något sådant som är på G.

I tisdags körde vi ett rätt kul och jobbigt kombinerat trapp- och backpass med Löparglädje Västerås. Vi inledde med trapplöpning där vi också blandade in lite upphopp vid toppen av trappan och körde därefter intervaller både nedför och uppför i en backe som var ca 70 m.

Visst ser det mysigt ut?

Det var förmodligen det tuffaste passet hittills med löpargruppen. Nästa vecka kommer vi köra ett löpstyrkepass med lite löpning inblandat. 

Så vad blir nu målet på Hässelbyloppet? Känner jag mig pigg i kroppen och inte har några krämpor så ska jag ta mig under 43 minuter, så är det bara!

Värsta grymma tjejen...

... önskar att titeln handlade om mig men inte denna gång ;-).

Idag hade jag sällskap av dottern på cirkelträningen. Tror ärligt talat att hon valde helt fel dag att vara med på då det var ett rent tabatapass med mycket fokus på kondition. Passet nådde också maxnivån vad gäller svettkörtelsprut. Innan vi kom iväg så berättade hon att nej hon brukar aldrig bli svettig, inte så där blötsvettig iallafall... idag blev hon det antagligen för första gången.

Passet var uppdelat på 8 stycken tabata med boxjump, burpees, höga knän, språl, squats med hopp på bräda, squats, sidoplanka med lyft och avslutningsvis crunches. Det var stundtals riktigt jobbigt och jag blev och är så otroligt impad av den där tjejen som inte viker sig utan bara maler på. Hon är stark, hon är av stål och hon är min tjej... en jädrans grym tjej.

Oplanerade backintervaller (Henrik)

I dag fick vi flytta barnens friidrottsträning till Björnön på grund av att det var stenmässa (vad nu det innebär...) i friidrottshallen. Det blev kastfokus på träningen då vi körde spjut, slungboll och kast med boll följt av en brännbollsmatch som avslutades med att vi lite sent firade kanelbullens dag (eller kanelgubbens dag som något barn sa :-)) med bulle, saft och kaffe. En riktigt mysig eftermiddag i skönt höstväder. 

Men innan vi började så fick barnen känna på lite backträning i slalombacken. De skulle springa uppför tills en ledare blåste i sin visselpipa och sedan jogga ner igen. Så det var ca 40 barn som spred ut sig på bred front i backen för att på signal rusa uppåt. Ja, och en vuxen också som inte kunde låta bli (undertecknad). Tanken var att det skulle bli en rush upp, men ett litet missförstånd i ledarstaben innebar att det blev tre stycken. Den första tog jag det lite lugnt på och var då inte först upp i backen, men i efterföljande två så hade jag bestämt mig för att inte släppa något barn förbi mig. Jag ser det som en av mina uppgifter som tränare att vara någon som barnen kan "jaga" ibland och jag hoppas och tror att de kommer bli väldigt glada den dag de slår mig :-) Men det börjar kosta på och det brände rejält i både ben och lungor när vi var klara. 

Här instruerar jag en av våra härliga ungdomar (som även råkar vara min dotter) i spjutteknik.

Förutom dessa oplanerade backintervaller så har jag hunnit med två pass sedan sist. Ett testlopp på 7 kilometer i torsdags (lunch). Jag skulle hålla tävlingstempo, 4:18, men det blev 4:19 i snitt. Då avslutade jag med en kilometer på 4:11, så det var väl sisådär egentligen. Inte helt nöjd, men ändå OK. I lördags morse så var jag ut på ett skönt pass i skogen här hemma. Tuff löpning i tuff terräng!

Nu blir det backträning med Löparglädje Västerås på tisdag och sedan ett lugnt joggpass på ca 5 km på torsdag innan jag vilar mig i form inför söndagens Hässelbylopp.

En härlig lekstund i skogen (Martina)

En riktig klyschig dänga är inte helt obekant Blod, svett och tårar. Idag fick jag åtminstone möjligheten att uppleva två av dessa tre uttryck.

Det är helg och det innebär per automatik att man ska köra långpass. Det bara är så... alla gör så av naturliga förklaringar. Jag brukar i vanliga fall också göra så, men inte idag då bilen var på utflykt på annan ort. Undviker fortfarande i största mån att springa på asfalt och spar mina ben till tävlingarna. Att cykla en mil till Rocklunda, springa 12 km, och sen cykla tillbaka hade jag ingen lust med. Cyklar så det räcker i veckorna ändå och gårdagens cykeltur på 2 mil för att storhandla på Maxi krävde sin koncentration så det räcker för den här veckan iallafall. Det är en konst vill jag säga, att cykla med kassar på styret, då det blir lite vingligt i stil med några-glas-för-mycket och speciellt när blåsten tar tag i en.

Det fick bli en riktig trailtur istället.

Du underbara skog! Sorgligt att inte människor utnyttjar den mer för det är så otroligt rogivande. Här är enda gången som jag väljer bort musik i öronen. Jag vill kunna njuta av de läten som naturen vill dela med sig. Både på gott och ont vill jag lova för när man hör ett bröl, vilket jag gjorde idag, från någonstans i skogen och med vetskapen om att det går en älgfamilj just i den skogen... ja då snor man huvudet runt några varv för att inte överraskas av att springa på en älgko och hennes kalv. Risken finns att man stångas blodig då.

Ja det är lite av en risky business att springa i skogen och det gäller att se upp. Samtidigt så är det så galet kul att få springa i skogen så att tjonga knät blodigt i en sten är liksom klart värt det.

Ja vet det ser inte mycket ut för världen men det gjorde så fruktansvärt ont och gör det fortfarande.

Skogen som vi brukar springa i är fin och lite småsnårig på sina ställen och det är lätt att tappa bort den smala stigen. Gjorde det flera gånger idag men lyckligtvis hittad jag tillbaka till den varje gång.

Idag utnyttjade jag dessutom det som skogen har att ge mig så efter ca 3.5 km körde jag en liten cirkelträning på 2 varv med 15 rep på varje övning. Här hade det varit läge att ha någon med sig som kunde pusha mig ytterligare. Då hade jag kanske orkat tre varv istället för två.

 En variant av halvt stående axelpress. Den absolut jobbigaste övningen där jag klättrar med armarna in mot stenen och sen tillbaka igen. Alltså ärligt... jag gjorde bara 10 repetitioner första setet och 5 det andra. Orkade inga fler.

 Armhävning med hopp. En vanlig armhävning mot det nedfallna trädet och sedan ett hopp över på andra sidan, en armhävning sen hopp tillbaka. Från ena sidan gick hoppet galant men den andra... ja då var jag mindre smidig och det blev mer en variant av klättring. 15 repetitioner x 2 set.

 Utfallssteg. Genom att ha den bakre foten på en sten så måste jag verkligen trycka mig upp för att komma tillbaka upp på stenen igen. Det kändes i låren må ni tro. 15 repetioner/ben x 2 set.

Sen sprang jag igen och återigen kom jag bort från stigen. Jag fattar verkligen inte vart den tar vägen för hux flux så står jag på den igen. Det är bra märkligt för det är som om någon bara rycker undan den från mina fötter likt en osynlig matta. Spökligt otäckt!

Efter ytterligare 2 km (vilket i riktig skogsterräng känns som 5 km) så kom jag fram till en stenhäll som jag klättrade uppför och sen sprang på sidan om nedför. 8 repetitioner upp- och nedför och både kottar och mossa for likt krut på älgjakt som kan bli till en och annan rumpstek (!) 

Sen sprang jag hem, nöjd och glad med ett avslappnat sinne.

7 km i skogen var riktigt jobbigt och svettigt men så är löpning i skogen det absolut bästa, på många sätt. Okej... en och annan lätt vrickning av fötterna blev det men samtidigt så tränar jag upp vristerna och kommer så småningom lära mig att inte vrida dom snett. 

Det är kul att leka i skogen!

Svaga förhoppningar (Martina)

Igår kom nummerlapparna för Hässelbyloppet neddimpande i lådan.

Känner mig en aningens likgiltig inför det loppet. Har absolut inte samma laddning som jag hade inför Blodomloppet. Då var jag extremt målfokuserad och med en alldeles för hög tro på mig själv. Jag var nog rent ut sagt lite Galen i mina tankar. Kanske lika galen som Gunilla Persson när hon tar med Katten till en fest med tron att det är väl OK! Japp så där galen som bara Gunilla Persson kan bli

Jag VILL maxa mina tidigare prestationer men känslan har ännu inte infunnit sig. Jag har haft ett par bra löparpass och tisdagens intervallpass fick mig att bli lika mallig som bara ett barn kan bli. Jösses... att köra intervaller i ett 3:48-tempo har aldrig någonsin hänt och har tidigare känts som lika otroligt som att gräddtårta vore det nyttigaste alternativet i världen.

Har ytterligare några pass kvar till nästa söndag med blandat innehåll och ju närmre jag kommer Hässelbyloppet desto mer vet jag att jag kommer att bli taggad och den där jävlaranamma-tanken kommer att ta över hela mig. Älskar den känslan!!

Tycker det här är lite roligt... provokation på hög nivå. Gissa vilken färg som är min? 

Tvåhundringar igen (Henrik)

I kväll var det dags för 200 m intervaller med Löparglädje Västerås. Jag hade tänkt att jag skulle springa 10-15 st i 40-43 sekunders tempo, men när vi blev så få på passet (3 stycken) så tyckte jag det vore kul att försöka springa så mycket som möjligt tillsammans. Upplägget blev då att vi skulle starta varje intervall tillsammans och att vi sedan vilade 45 sekunder efter att siste löpare kommit "i mål" och att vi skulle köra tre set med tre intervaller i varje och två minuters set-vila.

För min del blev passet till slut 4 x 3 x 200 m (körde ett extra set) med ca 1 minuts vila mellan intervallerna och drygt 2 minuters set-vila. Den lite längre ståvilan innebar att jag fick ändra planen som sagt och höll därför ett högre tempo på intervallerna. 37 - 37 - 36 - 36 - 35 - 36 - 35 - 36 - 36 - 37 - 37 - 37 blev intervalltiderna (ca 3:00 tempo), vilket jag är klart nöjd med. De tre sista var rejält tunga!

Martina hade planer på att springa sina intervaller i 4:20 tempo, vilket jag sa åt henne var för långsamt :-) Och mycket riktigt så låg hon i snitt på 3:48 tempo på sina 10 intervaller och hon såg dessutom väldigt stark ut!

Wenströmska IP i strålkastarnas sken.

Är mycket nöjd med kvällens pass. Särskilt eftersom jag inte var direkt träningssugen innan. Jag har känt mig trött de senaste dagarna, så det var skönt att få sig en genomkörare. 

På torsdag lunch så blir det ett litet testlopp i (mil)tävlingstempo (4:18). 7 eller 8 kilometer ska jag avverka då och förhoppningsvis ger det mig ett positivt besked.