Succens baksida! (Martina)

Känner mig tom...känner att det saknas någonting. Vankar av och an och kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som är fel. Eller jo det kan jag...jag saknar en ny utmaning. 5 månader av träning, uppladdning och spänning är nu över och det är bara majmånad...lååååång löparsäsong kvar. Ja okej...vi har ett lopp inplanerat i Eskilstuna den 1a september, ett terränglopp. Ett kul lopp men inte särskilt utmanande...tror jag...lite stöddigt så där.

Måste ha något att träna inför...någonting som kräver en del av mig. Ett av mina stora personliga mål det här året är att kapa milen på 48 minuter vilket inte är helt omöjligt. Nu är det ju inte att bara så där lite nonchigt snöra på sig dojjorna och likt Isabellah Andersson älga på...nä det krävs träning och dessutom rätt träning. Intervaller, backträning, snabba korta distanser, långa långsamma distanser, styrka...rubb och stubb med andra ord. Det kommer dessutom att krävas en del träningstimmar per vecka men det ska nog gå och ordna. Börjar med ett del mål, dvs. milen på 50, sen milen under 50 osv fram till 48.

Det här känns som en rolig utmaning...men...(!)...saknaden efter ett större lopp med många människor runt omkring är stor. Söker efter den där härliga stämningen, idrottens och glädjens dag...det vill jag ha. Det vill även Henrik åt och han ska troligtvis sikta på DN Stockholm Halvmarathon. Själv kan jag inte bestämma mig om Lidingöloppet 15 km eller Halvmaran. Lidingö har ett bra underlag, inge asfalt och härlig natur. Men en halvmara är alltid en halvmara...det klingar lite finare, det smakar bättre, det känns STÖRRE!

Valet är lika svårt som att välja mellan köttbullar eller prinskorv på julbordet...du vill liksom ha både och.

VS