söndag 23 februari 2014

Vecka 8: Blandade känslor utan mål (Martina)

Måndag och Sol sol sol!

Det slog mig hur länge sedan jag såg solen överhuvudtaget och blev samtidigt påmind av solens strålar om hur jäkliga fönsterna såg ut. Sol och skitigt fönster... ingen bra kombo. Trots att solen gjorde hela stan varm så var jag så trött så trött och kom på mig själv under lektionen att jag nog somnade till för ett kort kort ögonblick. Hur som helst så piggnade jag till lagom till det var dags för måndagscirkeln igen.

Det jag skrev i förra veckan om att jag själv tycker att mina squat jumps är coola och att jag nog ska fixa snabba Burpees... ja det fick jag äta upp denna kväll. Självklart innehöll passet både squat jumps och Burpees och det var mycket gap, skrik och hets men jag gillar det. Det finns alltid lite mer att ge och med hjälp av andras pepp så kan jag press ut det sista. De första 30 minuterna var ren cirkelträning med genomkörning av hela kroppen. Ju fler vi blir desto fler stationer blir det så totalt 13 stationer och 30 sek x 2 med 10 sek vila. Därefter blev det det som Världens starkaste Nina så fint uttrycker det för små "bonusar".

Bonus 1
25 rep av varje
-Situps (Crossfit variant)
-Squats
-Utfallssteg med hopp
-Push ups
-Hspu (förenklad variant... tack och lov... Händerna i golvet, huvudet rakt under och fötterna i golvet. Sen är det bara att pressa upp armarna) 

Bonus 2
21-15-9
-Situps (Crossfit)
-Gräshoppan (Plankanposition och hoppa med fötterna)
-Superman-hopp (plankanposition och hoppa in med fötterna och ut igen)

Bonus 3
Tabata höga knän. 

Ett riktig bra pass och jag somnade gott och vaknad pigg igen för en tisdag med Crossfit Aros. På fejjan kan man få veta vilka pass som morgondagen kommer att erbjuda, vilket ibland kan vara både bra och dåligt. Kan vara bra för en person som mig som gärna vill kunna förbereda sig ordentligt men även dåligt för en person som mig som gärna gör en stor fet höna av en liten pyttig fjäder. Speciellt när Toes to bars var en av övningarna och redan kvällen innan börjar min oro över hur jag ska fixa en sån. Näää ... jag är inte ens i närheten. Enligt Coachen var det ok med Knees to Elbow men det blev mer knä till navel, på sin höjd till bröst. Huga... vad det sög i magen och för att inte tala om smärtan i händerna.

Styrkedel
-Marklyft 8rep x 4 
-Hängande benböj 10rep x 4 (Häng i räcke och lyft benen rakt till 90 grader)

12 min metcon AMRAP (As many round as possible)
-10 Ground to overhead (Valfritt hur man gjorde det så jag valde frivändning med en push press)
-10 Squat jumps
-10 K2B (Knees to bellybutton... ny övninga a la Martina)

Avslutade med dödshänget! Hänga i räcke så länge man orkar och med tanke på att jag redan hängt så mycket i räcket så var det som knivar karvade sönder handflatorna men denna gång var jag bra envis. Ville inte vara först att släppa och gav nöjt upp som en av de 3 sista av totalt 12. Med ett litet litet HA... där fick ni! tyst för mig själv och med en vinnarkänsla åkte jag hem.

Onsdag och mest torsdag träningsvärk i magen och allt eftersom dagen gick desto mer bananliknande form intog jag. Vilade dessa två dagar och kände att jag behövde det. Halsen känns svullen lite varannan dag och och det är bara att göra som kroppen säger... VILA.

En svart fredag. Det är inte rättvist att unga människor ska behöva gå bort, en unga människa som har hela livet framför sig. Mycket tung, sorglig och otroligt ledsam men även fin och vacker begravning. Kändes skönt att komma till Crossfit Aros och tänka på annat. Mina starka sidor blandades med mina svaga och till och med att en del svaga sidor fick sig ett lyft. Ett riktigt roligt pass:

Styrkedel
Sumo Deadlift High Pull 10 rep x 4
Situps med boll 10 rep x 4

Sumo deadlift High Pull
Bildkälla: beingpeterpan.com

12 min Metcon AMRAP 
3 wallwalks
6 Goblet Squats (16kg) 
9 Push ups

Det här med Wallwalks... nja jag vet inte jag. För det första är det tungt, absolut max att jag orkar 4 steg, sen är jag feg. Jag har aldrig varit bra på det här med gymnastik. Usel på kullebyttor, usel på att stå på huvudet och definitivt usel på att stå på händer. Allt detta grundar sig på att jag med alla sannolikhet kommer att bryta nacken och huvudet kommer i samma veva att lossna från kroppen och rulla vidare. Livrädd med anda ord! Det blev jobbigt ändå ska ni veta och efter 6 varv var kroppen som en påse med sega råttor, hal, slemmig och totalt livlös.

Söndagen började med sovmorgon. Det är den enda dagen på hela veckan som jag får sova lite längre på morgonen. Dessutom är söndagar alldeles utmärkta för härlig frukost och jag vill slå ett slag för ungsbakad gröt. Denna morgon blev det en Blåbärskokospajgröt och kaffe framför 5-milen innan det bar av för veckans långpass och även veckans enda löppass.



Jag var nog den enda i hela detta land som inte intresserade sig för dagens OS-final i Hockey och istället begav mig ut i blåsten för ett långpass. Tog mig ned för att springa längs med Mälaren, en tur på 14 km i långsamt 6 min tempo. Första gången i år som jag klockar mig själv med både distans och tempo. Är väl nöjd med det och tanken var aldrig att det skulle gå så mycket fortare.

Jag vet inte men någonting har hänt med mig och löpning. Just nu känns den mer som ett tvång. Upplever inte samma glädje som innan jag blev skadad. Enda gången under dessa 14 km som glädjen infann sig på riktigt var när jag sprang längs med vattnet och i skogen.

 Isen låg tunt på sjön och trots blåsten så kändes det så fridfullt och stilla. 
Snart kan man höra vågornas kluckande igen. 

 En disig vy av Västerås Skyline


 Det blåste små djävlar där ute och efter 8 km började jag känna av knät för att vid 10 km stanna och försöka stretcha bort smärtan som inte ville ge sig. De resterande 4 km var bara ren pina med motvind och ont.

Känner att det är dags att börja tänka om... vad vill jag få ut av min löpning och min träning överhuvudtaget. De mål jag hade för några veckor sedan känns inte lika lockande längre. Just nu tycker jag att cirkelträningen och Crossfit är så roligt och att jag hellre prioriterar det säger väl ganska mycket. Men att träna utan mål är som att cykla utan hjul, baka kanelbullar utan kanel eller som att gosa med katten fast utan katt... det blir sällan bra i slutändan.

Kanske har jag kommit till en lösning på mitt problem under nästa vecka eller inte. Det återstår att se.

Nu är det dags att plöja några avsnitt av Breaking Bad och helst av allt inte tänka alls.

Ses om en vecka igen. Hej!






3 kommentarer:

  1. Bra jobbat! I måndags gjorde jag ett hemligt besök återigen i Västerås med er friidrottshall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ska hänga på låset nästa gång så vi inte missar dig. För övrigt upptäckte vi att vi har en gemensam vän på fejjan. Världen kan vara så sjukt liten ibland. :-)

      Radera
    2. Nej! Missade jag dig igen ;-) Jag kom dit ca 19:50 i måndags, så vi måste ha gått om varandra.

      Radera