Debuten avklarad (Henrik)

I morse föreslog jag en liten interntävling mellan far och dotter inför dagens VF-cup. Innan tävlingen hann avgöras så hade det bestämts (bakom min rygg) att "om Emmalisa vann så skulle jag servera henne frukost på sängen hela veckan"... Förutsättningarna var: Jag var tvungen att slå Emmalisas 200 m tid med 5 sekunder för att vinna den grenen och i längd var jag tvungen att hoppa mer än 1 meter längre än henne. 

Det var inte annat än att jag blev lite orolig när hon först slog till med ett kanonbra pers i längd på 3,79 och sedan ytterligare ett pers på 200 m på 33,65 (hon tävlar i F10 - flickor som fyller 10 nästa år). Jag skulle alltså behöva springa snabbare än 28,65 och hoppa längre än 4,79. Började redan då fundera på hur jag skulle få morgonlogistiken att fungera i veckan. 

På 200 meter blev vi till slut 9 stycken startande. 6 "killar" och 3 "tjejer". Jag sprang i första heatet på bana 1, vilket var rätt skönt då jag då kunde se de andra löparna klart och tydligt. I och för sig är bana 1 snävast, men jag tror knappast det påverkar mig så mycket. Min tränarkollega Jocke stack iväg som en kanon i början, så det var honom jag ställde in mig på att haka på. Det gick inte alls vägen utan jag slutade ca 1,5 sekunder efter honom på tiden 28,92... attans mindre än tre tiondelar från att slå Emmalisa, men OK 1 - 0 till den yngre generationen. Känner ändå att jag har mycket mer att ge på 200, så där får jag sikta högre. Men! Ett av novembermålen avklarade - under 29 s på 200 meter är alltid något. 

Strax efter var det dags för längd. Jag hittade direkt på första test-ansatsen rätt till plankan, men sprang då bara igenom och tänkte att det får räcka som inhoppning. Men sen kunde jag inte låta bli utan körde ett hopp som jag tyckte var ganska försiktigt. Dessvärre drog det till ordentligt i höger baksida. Inget som gick sönder (trodde jag), men jag blev lite orolig. Jag hade förresten bestämt mig för att hoppa med "rätt" ben eftersom jag inte alls kände av något av den tidigare smärtan under knät. Men nu ändrade jag mig och tänkte hoppa med vänster fot i första tävlingshoppet. Jag förstod inte riktigt vad som hände, men av någon anledning kom jag ändå med höger och det blev ett lite halvhjärtat hopp på 4,57. 

Nästa hopp blev även det med höger, men tyvärr ett övertramp. Då fattade jag plötsligt att jag tittat på fel markering när jag startat ansatsen i de två första hoppen. I sista hoppet startade jag alltså från rätt plats, men jag vågade inte trycka på helt i ansatslöpningen vilket gjorde att jag hade ganska mycket tillgodo fram till plankan. Hoppet mätte 4,84 och hade om jag träffat plankan förmodligen varit över 5 meter. Det är jag grymt nöjd med! Ett mål till för november avklarat (över 4,80 i längd) och dessutom över 4,79 och således oavgjort i Erikssons internkamp... phew...

Det framgår säkert i min beskrivning att jag tyckte dagens tävling var riktigt kul. Det kommer garanterat bli mer friidrottstävlande för min del. Skulle vara kul att se vad man kan göra av hoppningen som jag pratat om tidigare. Nästa VF-cup är i december någon gång och då blir det nog höjdhopp och kula som grenar. 

Lite smolk i bägaren dock... något i baksidan som jag kände av i testhoppet känns inte bra just nu när jag sitter här i soffan. En liten bristning kan det nog ha blivit... men jag hoppas att det känns bättre i morgon.