tisdag 19 november 2013

Öva öva och öva lite mera. (Martina)

 Ja jag kan inte springa just nu, tjat tjat tjat, men det är lite svårt att hålla en löparpblogg aktiv när jag inte har någonting att blogga om. Tur att vi är två som skriver så åtminstone en kan hålla ångan vid liv, vilket han gör med bravur.

Fick en kommentar av Louise på mitt senaste inlägg som handlade om hur nära lyckan löpning är för mig och hur viktigt det är att ha träningsmål. Trots att löparskorna ligger välputsade på hyllan så har jag små träningsmål. Att jag sliter på gymmet har väl inte heller undgått någon, tjat tjat tjat, men jag har inte delat något djupare om vad det är jag pysslar med där inne i gymgrottan tidigt om morgnarna.

Sen Henrik började intressera sig för Crossfit för drygt 1 år sedan så har jag liksom drivits med i hans intresse. Jag har koll på vad olika övningar heter, hur de ska utföras och hur mycket vikter man ska ha osv. Nu när löpningen är obefintlig så har intresset för Crossfit tagit över mer och mer. Men det är bra klurigt och visst ska man vara stark och fit på alla sätt och vis men det ligger också en hel del teknik bakom. Så på gymmet tränar jag på att bli stark och hemma i min trygga vrå kan jag pyssla med lite mer avancerade akrobatiska övningar utan att skämmas, så som Handstands Push-ups.

Eller snarare övar jag på att stå på huvudet... i soffan... mot väggen.

Det är svårt och jag är stel som ett kassaskåp med noll kroppskontroll. Har väl aldrig haft någon vidare kontroll förut heller och blev ofta påmind om det som barn av min kära bror. Faktiskt så kommer det små gliringar från honom även nu i vuxen ålder. Ben och armar liksom bara flaxar runt som om lemmarna styrs av någon helt okänd person.  Jag blir glad när jag kastar upp benen mot väggen och  inte sparkar ned någon tavla och för varje gång som lampan står kvar, hel dessutom, så känner jag stolthet. Att barnen skrattar och förnedrar mig kan jag bjuda på och så länge som dom skrattar lika länge håller jag mig bort från dessa övningar på gymmet.

Alla har vi något vi är ganska usla på och att stå på huvudet... i soffan... mot väggen, är min usla grej. Men vänta bara... snart så. Vissa kallar mig obstinat och envis... jag kallar mig målinriktad.


Med tungan som extra hjälp så kan det aldrig bli fel



Den som är nyfiken på Crossfit kan besöka Crossfit Nordic hemsida och läsa. Finns mycket intressant och värdefulla tips att hämta.

2 kommentarer:

  1. Haha, jag fick för mig att skulle lära mig stå på huvudet förra sommaren...gav upp efter ungefär...ett försök...var inte direkt nära om jag säger så...dessutom blev jag i princip förbjuden av barnen att öva på gräsmattan :-) skämsfaktorn du vet...

    SvaraRadera
  2. Haha...Just därför håller jag mig till att stå på huvudet här hemma, det är inte bara barnen som skäms. :-)

    SvaraRadera