Jag åkte ju som jag tidigare nämnt på en lindrig bristning i höger baksida lår för drygt en vecka sedan nu. Det har sedan dess känts hyfsat bra. Stelt och lite ömt, men jag har ändå lyckats springa lite lugnt. Styrketräning har jag avvaktat med men hoppas komma igång igen den här veckan.
Jag har tidigare "självläkt" bristningar, men nu tänkte jag att jag skulle göra RÄTT och därför fixade jag (med hjälp av den sjukvårdsförsäkring vi har genom jobbet) direkt på måndagen en tid hos en naprapat. Det slumpade sig så att jag hamnade hos en gammal klasskompis från gymnasiet vars mottagning låg ca 50 meter från jobbet. Väldigt skumt men riktigt kul. Att hon sedan visade sig vara väldigt duktig var ju dessutom ett plus.
Hon gjorde en rejäl genomgång av mig och kom fram till att jag dels är extremt stel på sina håll (framför allt sätesmusklerna som till och med fick henne att skratta) och dels har en obalans mellan både höger och vänster sida och även mellan fram och baksida lår. Detta gör även att både höftpartiet och ländryggen blir rejält orörliga. Väldigt vanligt, men det är något som gör att jag lätt skadar mig enligt henne. Framför allt är risken stor när man börjar köra sprint och hoppträning.
I dag var jag där andra gången och hon undrade om jag ville prova på "dry needling". En sorts (citera mig inte på detta) akupunkturvariant där man stimulerar "trigger punkter" i musklerna. Största skillnaden mot akupunktur som jag förstod det var att man inte nöjer sig med att bara sätta i nålar utan man sticker upprepade gånger och liksom "joxar runt" tills man framkallar en sorts muskelsammandragning. Syftet för min del skulle vara att få sätesmusklulaturen att slappna av så att obalansen i höftpartiet och stelheten i ländryggen kunde rättas till.
Själva proceduren kändes väldigt skum. Av nålarna kände jag ingen som helst "stickkänsla" och först kändes det inte alls så jobbigt. Men de här muskelspasmerna kändes som en sorts elektriska stötar och det var ju inte direkt angenämt. Efter ett tag spred sig även en sorts molande träningsvärksliknande känsla i hela skinkorna. Något som enligt naprapat-Anna förmodligen inte skulle kännas mindre i morgon. Hon sa något om att musklerna i sätet hade fått sig en omgång som motsvarade ett rejält träningspass och det kan jag verkligen skriva under på nu. Min bakdel känns helt "bortkopplad". Konstig känsla... känns lite som träningsvärk, men med en rejäl dos avslappning i de berörda musklerna.
Nackdelen med behandlingen i dag var att jag inte kunde träna nu i kväll... Det var inte att tänka på. Kanske kan jag träna styrketräning imorgon, men jag misstänker att jag kommer ha rätt ont då.
Men, nu ska vi få ordning på kroppen och renovera upp den så att jag kan börja träna bra och hårt utan att vara rädd för att skada mig. Jag har ett par novembermål kvar som jag inte hunnit testa och ärligt talat inte tror att jag skulle greja just nu (800 m < 2:35 och 400 m < 1:07). Förmodligen kommer jag skjuta upp dessa till december. Men det känns som sagt helt rätt att jobba lite med renovering just nu.
Jag har förresten ett nytt stickspår på min plan för 2014 (som jag håller på att formera i mitt huvud) som jag tycker ska bli riktigt spännande. Mer om det framöver. Nu ska jag lägga mig i soffan och få resten av kroppen lika slapp som skinkorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar