Det blev inte så. Det var bara vädret som lockade mig. Krispigt kallt, soligt och klart.
Har sagt till mig själv att inte springa, inte ens en fjuttig meter ska springas före nyår. For till gymmet istället och körde ben. Inte så smart det heller.
Har dragits med en förkylning en längre tid och varje gång jag hostar skriker magmusklerna rakt ut. Efter 9 dagars frånvaro från gymmet så tyckte jag att det fick vara nog helt enkelt. Torsdag morgon stack jag iväg och jag måste säga att jag var piggare än någonsin. Har varit tröttare än vanligt på morgnarna under i stort sett hela november och att det dessutom var så mycket folk på gymmet klockan 6.30 fick mig att fundera på om klockan verkligen stämde. En skön känsla.
Ville köra ben men eftersom det är en sådan stor och stark muskelgrupp beslutade jag mig för att vänta med den gruppen så nära inpå förkylningen. Blev armar. Här ska bullas armar och ni må tro vilken lycka när jag dagen innan hade lyckats med min första pull-up. Jag och Bullet... börjar bli ett team hon och jag. En riktigt bra morgon.
Efter avslutat benpass lördag förmiddag kände jag mig sliten i kroppen med begynnande träningsvärk i rumpan redan 13 minuter senare. Att febern kom tillbaka till kvällningen var inte något jag räknat med alls. Det är svårt det här med kroppen. Den kändes så pigg och frisk och sedan rasade den ihop likt ett korthus. Hur ska man veta när man är redo?
Nu är det bara att vila lite till men att vila gör mig lika otålig och frustrerad som mina barns väntan på att det snart ska bli jul. Jag tjatar lika mycket som dom tjatar om julen och jag längtar lika mycket som dom längtar...
Imorgon ska det bakas lussebullar. Det borde stilla deras längtan lite, precis som dagens promenad i skogen stillade min längtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar