När testosteronet smittar (Martina)

Hade en märklig känsla idag på gymmet... det var liksom inte som vanligt.

Efter att jag hade värmt upp på träningscykeln uppe på gymmets loft kom det till min kvinnliga insikt att jag var helt ensam tjej i hela lokalen. Det formligen sprutade ut testosteron åt alla håll och kanter och jag kände mig som den där ettriga hackspetten i Kalle Anka när jag försökte tränga mig fram till de fria vikterna. Att vilken sekund som helst se hur någon kysser sin egen gigantiska biceps och titta lite snett på grabben bredvid med avundsjuka i blicken samtidigt som det brölas likt en brunstig ko var en underhållande tanke.

Efter att rygg och axlar fått sig en omgång som till och med skulle få Mr Schwarzenegger att bli imponerad kom jag på att idag skulle jag minsann köra några wallballs. Att några stycken blev flera stycken som blev en Karen (150 wallballs) var helt freakin awesome. Sen gungade jag ut därifrån med uppumpade lår och armar och med ett lyckorus att ha överlevt min första crossfit-tjej utan att bli totalt golvad.

Jag tog ingen tid idag då jag från början bara skulle spontanwalla men till nästa gång så ska klockan ticka likt en bomb och jag ska knäböja i äkta tävlingsfart.