Ja då var det bestämt...beslutet är taget och detta tack vare Världens-grymmaste-Nina som sprang Stockholm Marathon med bravur. All den glädje som hon har delat med sig gör mig otroligt peppad. Så den 14 september intar jag och Henrik Stockholms gator tillsammans med en massa andra glada och löparsugna människor och springer DN Stockholm Halvmarathon. Det känns spännande och lite galet. Okej det är inte världens längsta sträcka och det är absolut inte något ultralopp men det är ändå 21 km och bara det är tillräckligt utmanande för mig.
Ivrig som aldrig förr begav jag mig ut på ett morgonpass och sprang en runda på 13.66 km och höll ett bra och jämnt tempo på 5:24 min/km. Detta efter att jag ätit en tallrik gröt, för att springa på tom mage klarar jag inte av. Om jag nu inte är ute efter svimningskänslor och total kollaps.
Jag är ingen morgonmänniska och definitivt ingen morgonlöpare men måste erkänna att det kändes grymt skönt att vara hemma igen för en andra frukost. Kanske det kan komma att bli morgonlöpning på rutin...eller inte. Morgontröttheten är för stark...skulle kunna förklaras som Newtons gravitationslag där sängen och jag dras mot varandra. Den dagen jag börjar morgonlöpa och på så vis lyckas invända självaste Isaac Newton...då ska jag också kalla mig för vetenskapsman eller rättare sagt vetenskapskvinna...för det skulle innebär en förändring av en av universums fyra fundament. Coolt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar