Aj aj aj...mina armar värker...de värker som aldrig förr.
Gårdagens Ruffie satte åter sina spår i form av träningsvärk from hell. Denna gång hade jag inte Henrik med mig då stackarn lider av en riktig inflammation i handen och helst inte får använda den överhuvudtaget. Han fick istället möjlighet att springa lite terräng och ungarna lekte i parken samtidigt som jag "ruffade". Alla nöjda och glada helt enkelt.
Blev ihopparad med en av hjälpledarna...en kort tjej jämfört med långskånken själv men jesus vilken stark kvinna. Trots att jag kände mig som jätten Klompe som skulle kunna koka smurfsoppa på henne så kände jag mig lika klen, ranglig och ofarlig som självaste Långben. Frågan är hur roligt hon tyckte det var när hon bar mig sittandes på hennes höft och näsan hennes hamnade i min armhåla...där luktade det inte hallonglass och maränger direkt.
Nu är det inte så att man ständigt jobbar i par utan det är även övningar som ska utföras på tu man hand. Denna gång fick vi göra så kallade "Man Makers". Är så jädrans svag i armarna och dessa armhävningar suger ut allt ur mig. Vi gjorde en liten WOD av det med 5 rep av "Man Makers", springa 10m, 10 upphopp, springa 10m, 10 benböj, springa tillbaka till start och börja om...under en tid på 6 minuter. En liten våt råtta var allt som blev kvar av mig men inte en enda gång stannade jag till och pausade...inte ens för en liten djupandning. Det kändes grymt skönt att bara mala på och verkligen få ge järnet.
Självklart avslutades passet med en tabatamage. Härligt sug i den ni!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar