En helt ny vändning (Martina)

Vilken väderväxling det är. Ena dagen regn och så ruskigt att det enda man vill är att goa in sig i soffan med brasan tänd för att nästa dag, som idag, få se solen göra hela världen till guld. Så idag var jag lite extra glad att det var hemmaplugg så jag fick möjlighet att njuta av denna fantastiskt soliga höstdag i skogen med löparskorna på.

Den som klagar över att det är höst är på tok för lite ute i skogen för här finns ingenting alls att klaga på.

 Bara jag mot hela världen

Eftersom Hässelbyloppet är på söndag så var det bara en kort liten njutningsfull tur idag mest för att hålla benen alerta. Gårdagens regn låg kvar och det var stundtals väldigt blött på marken och med det halt på stenar och rötter. Har lärt mig att hålla balansen med armarna ut åt sidorna vid utförslöpning, precis så där som Emelie Forsberg gör, och det går så mycket lättare att springa då. Inget litet trippande här över stock och sten... nej flyga fram är min melodi. 

Dagens första chock var det äppelträd som stod alldeles allena mitt inne i skogen. Det står där med några kala grenar och några få äpplen hängandes på grenarna. Som en perfekt liten bar för älgarna att äta sig fulla på. 

Det sköna passet tog slut och hade det inte varit så att jag skulle springa på söndag hade jag sprungit länge länge till. Som avslutning ville jag springa några få korta intervaller som någon slags fartlek, bara 2x200m, inte längre och inte mer. När jag springer ut från skogen på väg mot den grusväg som går mellan husen på området börjar jag känna av en spänning i vänstra vaden, något som kramar om den. Det känns bara lite och absolut inget som jag känner besvärar mig mer än att jag känner att det är något annorlunda där. Ställer in klockan på intervallerna och kör men efter 100 meter så får jag dagens andra chock då det smäller till ORDENTLIGT i vaden, BOOM, KRASCH BANG och det var bara att stanna. Vad sjutton gubbar kom det där ifrån!

Nu har jag så ont i vaden, som är hård och svullen, och haltar omkring som den där läkaren i TV-serien House gör, utan käpp dock. Är rädd att jag fått en muskelbristning i vaden just med tanke på att det kom så där explosionsartat. Så de få timmar som är kvar är det Voltaren, Tiger Balsam/Linnex och kompressionsstrumpor som gäller. Om det är bra vet jag inte men inbillar mig det och håller tummarna att smärtan är borta på söndag. 

Känner mig lite ledsen!