fredag 4 oktober 2013

Svaga förhoppningar (Martina)

Igår kom nummerlapparna för Hässelbyloppet neddimpande i lådan.

Känner mig en aningens likgiltig inför det loppet. Har absolut inte samma laddning som jag hade inför Blodomloppet. Då var jag extremt målfokuserad och med en alldeles för hög tro på mig själv. Jag var nog rent ut sagt lite Galen i mina tankar. Kanske lika galen som Gunilla Persson när hon tar med Katten till en fest med tron att det är väl OK! Japp så där galen som bara Gunilla Persson kan bli

Jag VILL maxa mina tidigare prestationer men känslan har ännu inte infunnit sig. Jag har haft ett par bra löparpass och tisdagens intervallpass fick mig att bli lika mallig som bara ett barn kan bli. Jösses... att köra intervaller i ett 3:48-tempo har aldrig någonsin hänt och har tidigare känts som lika otroligt som att gräddtårta vore det nyttigaste alternativet i världen.

Har ytterligare några pass kvar till nästa söndag med blandat innehåll och ju närmre jag kommer Hässelbyloppet desto mer vet jag att jag kommer att bli taggad och den där jävlaranamma-tanken kommer att ta över hela mig. Älskar den känslan!!


Tycker det här är lite roligt... provokation på hög nivå. Gissa vilken färg som är min? 

2 kommentarer:

  1. Jag hoppas min nummerlapp är på G. Vill känna och klämma på den nu! (:

    SvaraRadera
  2. Haha... ja Andreas det är något visst med de där nummerlapparna :-)
    Men nog borde du ha fått den vid det här laget?

    SvaraRadera