Visst är det mysigt att krypa ner i sköna mysbrallor och en alldeles för stor T-shirt men idag var det faktiskt extra mysigt att få hoppa ned i mina löparkläder som fått ligga där i garderoben på tok för länge. Men jag hade inte glömt bort dom när de låg där... nä jag har tänkt på dom varenda dag och väntat väntat och väntat. Hela 12 dagar och en förkylning senare var det då dags att få beträda spåret på Rocklunda. Jag var ganska säker på att det skulle bli tungt att springa efter en infektion i kroppen och efter låååångt uppehåll men till min förvåning så var det som om jag aldrig hade varit ifrån det. Vilan hade helt enkelt gjort mig gott.
Nu var det inte vilket pass som helst utan ett givande och socialt pass med, enligt mig, Världens bästa löpargrupp och till skillnad från förra vecka så var vi denna gång hela 7 personer som hoppade och studsade fram i spåret.
Höga knän, hälkick, tripping, vaggan och en och annan koordinationskrävande övning. Du store smurf vad det är svårt att tänka på allt från hållning, armpendling och kickar hit och dit och knälyft högt och lågt. Galet kul och framför allt nyttigt för att förbättra löpteknik och kroppshållning.
Nu längtar jag till på torsdag då jag får njuta av ett något kortare löppass innan det är dags för Halvmaran på lördag.
Har inga tidskrävande mål denna gång (kanske lite, men det kommer nog mest att bli en bonus och denna gång behåller jag det för mig själv) utan jag ska njuta av allt som händer runt omkring mig, folkfesten, fantastiska vyer och bara glädjen och friheten att få vara en av dom 17 000 som också deltar.
Nu kööööör jag!!
Känslan efter en comeback är alltid otroligt skön!
SvaraRaderaHej Andreas och välkommen till bloggen om du nu inte varit här tidigare :-). Ja det var verkligen skönt att få snöra på sig skorna och känna friheten igen.
Radera