Lugnet före stormen... eller lugnet före den stora utmaningen! (Martina)

Att lära sig en massa nya saker gör en helt utmattad. Det var alltså med dubbelglädje jag stoppade fötterna i mina, för övrigt galet snygga smaragdgröna skor och slängde upp dörren för att sen ivrigt kastade mig ut i förmiddagsdimman. Att få frigöra sig från alla siffror om skatt och arbetsgivaravgifter och verkligen få njuta av känslan att vara på benen igen får mig att bli religiös... löpartrogen helt enkelt. Vilket jag redan är men det får mig att förstå varför jag bara älskar det. Löpningen är min Gud!

Det är bra två dagar kvar nu och sen står vi där på startlinjen garanterat supernervösa.

Idag var det bara meningen med en kort tur i riktigt lugnt tempo... mest för att hålla igång benen och flåset. En härlig förmiddag med mycket syre i luften vilket gjorde det lätt att ta in luften i lungorna. 5 km kändes lagom och ett par stegringslopp helt enligt direktiven vi fick av Anna-Karin på Löpskolningen i tisdags. Det blev lite lättare att öka farten och samtidigt ha en bra hållning under hela tiden. Höga knän i början för att sen släppa efter alltmer eftersom farten ökar. Fattar inte att jag inte har kommit på det tidigare? Här har jag hållit på och räknat i något konstigt tempo som värsta tangodansaren istället för en jämn och fin ökning. Man blir väl aldrig någonsin fullärd antar jag och du store smurf vad jag blir allt mer klok och allt mer peppad. Det märks att det har varit en bra dag... eller hur? :-)

Att bo på landet har sina fördelar... frisk luft och trevlig publik längs med vägen

Hoppas vi får svalt och uppehåll på lördag. Svalt men inte kallt så klart och uppehåll men helst inte sol. 15 grader och mulet skulle vara alldeles perfekt. Peppar peppar.. ta i trä... tvi tvi tvi... och allt man nu säger när man är lika vidskeplig som jag.