Tror hjärnan har blivit kidnappad...kidnappad av Mr Abstinens.
Det här med att vara förkyld till den grad att man inte bör anstränga sig fysiskt allt för mycket får mig att begripa hur mycket jag verkligen behöver min löpning. Jag har garanterat skapat ett beroende som får mig att ständigt vara på jakt efter endorfiner, dopamin och du store smurf vad alla dessa hormoner heter.
Eftersom jag inte kan springa så söker jag mig efter någon form av substitut, dock i stillasittande form. Kanske man kan säga att det är som någon form av teoretiskt botemedel, något som får mig att ladda för framtida pass.
Jorå... letar roliga lopp att genomföra under nästa år... något som verkligen ger mig en utmaning. Absolut att ett Marathon skulle vara roligt men känner mig lite feg. Jisses... 42 km är låååångt!
Flundrar lite på den ett tag till tror jag.
Vad har ni sprungit för lopp som utmärker sig lite mer än något annat? Skulle vara roligt att höra er berättelse och om hur ni upplevde det. Det behöver inte vara ett mastodontlopp utan bara att känslan var helt rätt just där och just då. Kanske jag kan bli inspirerad av era berättelser och anmäla mig till något jag aldrig provat förut! Nu låter det som om jag är värsta erfarna lopp-prövaren, vilket jag absolut inte är. De lopp jag har genomfört är bara helt vanliga 10 km-lopp och det skulle vara kul med någonting annat.
Däremot har vi båda anmält oss till årets Hässelbylopp. Är sjukt sugen på en revansch och faktiskt ta milen på sub 50. Så frågan jag ställer mig är om det är nu min chans kommer? Är det nu jag för en gång skull ska bli nöjd med det jag presterar?
Tror faktiskt det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar