Hade inga mål eller krav idag förutom att komma ut och köra ett längre pass. Haft dåligt med motivation en tid nu just för att jag upplever att mina resultat hela tiden försämras. Men inte idag.
Sist jag sprang en längre sträcka i Rocklundaskogen var i Augusti. Då sprang jag 17 km i ett 6.02-tempo och var färdig att dö. De andra längre sträckorna tidigare i somras (juni) låg runt 17-18 km i ett tempo mellan 5.35-5.42 km/min och notera att det var på platt asfalt längs landsväg. Som jag har nämnt tidigare så är Rocklunda stundtals väldigt backig varierat med både långa och korta backar. Ett bra ställe att träna på inför olika lopp och skonsamt för mina benhinnor.
Idag krånglade jag på mig mina nya kompressionstights och jag vet inte om det var dessa som var anledningen till ett lyckat pass. Ett lätt regn varvat med sol och en skog i underbara färger. Skön luft att andas in och jag var helt ensam när jag sprang över Lista. Inte en kotte varken såg eller mötte jag och det kan ju sätta en massa galna tankar och få dom att spåra ur. Att dessutom se en övergiven jacka hängandes på en gran och en ensam sko ligga lite avsides från spåret får kalla kårar att krypa längs med ryggraden. För vem går liksom hem med bara en sko på foten?
Spåret som går bort mot Lista består av smala stigar med lite lömska rötter här och där och det kändes lite speciellt att springa i Black River Runs fotspår... även om jag sprang 145 km kortare än vad galenpannorna gjorde så har jag varit och känt på terrängen.
Smala stigar för endast en person i bredd.
Turen slutade på 15 km i ett 5.44-tempo. Jag känner mig nöjd att jag orkade springa i den terrängen i ett så pass jämnt tempo och i en märkvärt snabbare fart än vad jag har gjort på ett antal veckor. Hade inte mitt vänstra knä börjat att grina illa så hade jag kunnat springa i all evighet... för just så bra kändes det, med pigga och alerta ben.
Det känns skönt att äntligen få uppleva glädjen över ett lyckat pass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar