Ibland när jag springer får jag känningar av molande värk i ena skinkan och som strålar upp i ryggen och ned i benet .I piriformisen som det så snyggt heter. Det är inget som gör så där superduper ont och heller inget som dyker upp varje gång, därför har jag inte gjort någon större sak av det. Efter söndagens löptur... i skogen och i för stora skor... kom den där molningen och jag vet att det bästa är att stretcha, stretcha stretcha. Så jag stretchade. Fram mot läggdags så hade den där molningen eskalerat och förflyttat sig till höften/övre delen av lårmuskeln och denna gång reagerade jag med en tanke att "Nä nu är det inte riktigt som de ska". Igår morse och under i stort sett hela måndagen var det ingen molande värk längre utan en smärta där till och med Stålmannen skulle krypa ihop i fosterställning, dra sin manteln över sig och gråta en skvätt. Det lättade en aningens när jag rörde på mig men stelnade till så fort jag suttit för länge.
På kvällen var det dags för cirkelträningen som jag dessutom hade sett fram emot sen oktober och denna gång var tanken envisare än någonsin om att ingenting skulle få stoppa mig.Tog fram en bandyboll ur sonens träningsväska och tänkte helt spontant att nu ska jag rulla bort det onda. Och nog sjutton gjorde det ont, men den triggermassagen lättade upp det lite och framför allt kände jag mig mer rörlig. Under cirkelträningen... vilket för övrigt var lika grymt som alltid... så besvärades jag inte alls av det förrän jag kom hem och hunnit bli kall. Då var den där, lika irriterande som en nattbesvärande fluga.
Sen slog det mig. Aha... det var nog inte någonting som orsakats av löpningen... i skogen och i för stora skor... utan helt vanlig hederlig träningsvärk och troligtvis från TRX passet. Jaha hur vet jag det? jo för att idag har smärtan lagt sig vilket gjorde att träningsvärken på andra sidan blev kännbar. Hade förmodligen träningsvärk i båda höfterna/övre lårmusklerna men ojämnt mycket och där den ena sidan tog över mer än den andra. Pjuuu... säger jag om detta och kan lunka vidare i vanligt takt.
Endast 10 timmar efter cirkelpassets slut befann jag mig på gymmet för ett tidigt morgonpass med fokus på lats. Idag hade jag dessutom Världens starkaste Nina med mig som coach och hon peppade mig med samma engagemang som alltid. Är så tacksam att hon avsätter tid så jag får hänga lite med henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar