onsdag 8 januari 2014

Tankspridd med superdålig kondis (Martina)

En stor fördel med att plugga är att det ibland blir en liten lucka i studierna. Så fort barnen hade pallrat sig iväg till skolan (och så trötta dessutom att de till och med inte orkade protestera när överdragsbyxorna skulle på) så drog jag på mig löparkläderna och åkte iväg till Rocklundaspåret.

Ni vet hur det kan vara ibland när man sitter och kör och helt plötsligt kommer man på sig med att tänka "är jag redan här!" och sen kan man inte alls minnas hur det gick till att man hamnade där. Så var det nästan i morse, men istället för att upptäcka att jag kommit så långt så upptäckte jag att jag var någon helt annanstans. Satt och tänkte på ett projekt vi har i skolan och hade världens bästa formulering i huvudet när jag upptäcker att jag minsann hade svängt av E18 en avfart för tidigt och istället var på väg att svänga in på skolans parkering. Vänder tillbaka och kör på igen men upptäcker då att jag kör åt fel håll. Det var bara att åka tillbaka till samma avfart som jag från början körde på för att komma till spåret. Tur är väl det att jag åker på E18 som går genom stan för hade det varit i utkanten jag då hade jag fått åka länge länge innan jag fick vända om. Men om jag säger så här: jag åkte hemifrån när det var mörkt och kom fram när det var ljust så får ni ett hum över hur lång tid det tog innan jag kunde kliva ur bilen och få användning för mina skor.

Det var en skön morgon och 5 grader varmt. Tyckte till och med att det kom svaga ljumma vindar emot mig. Det är så konstigt det här. Over There är det så kallt att folk inte kan gå till sina jobb eller skolor och här är det så varmt att ormarna faktiskt blir lurade och tror det är vår. Tro mig... vi har sett dom.

Även om morgonen var skön och vindarna var ljumma så var backarna inte så härliga. Idag var det tungt och jag fick faktiskt jobba en del för att orka ta mig runt. Dessutom har jag fortfarande träningsvärk i ljumskarna vilket gav sig till känna så fort det blev lite motstånd. Kondisen är verkligen inte på topp men den ska vi snart vända och jag ska susa fram som vinden helt ostoppbar.


För övrigt hade någon gjort ett tappert försök till att skapa ett snöspår
för skidåkning men det bidde inget med det inte. 

Rundan slutade vid 7 km och jag är så glad att ingen smärta gör sig påmind. Till helgen blir det skogslöpning igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar