Ett pass varvat med spänning och slätstrykning (Martina)

Precis så här vill jag ha det. Helt ensam på gymmet med alla cyklar, trappmaskiner, crosstraineer och roddar. Härligt! Det är än så länge bara jag och den trevliga tjejen som fixar och styr för att försöka med det absoluta evighetsgörat... att hålla rent och torrt vid entrén där vi ställer våra skor. Egentligen borde de göra om entrén för att slippa all smuts, men det ansvaret ligger inte på mig så jag trippar vidare in i omklädningsrummet med redan halvblöta strumpor.

Nu kanske ni tror att jag är osocial som kräver ensamhet på gymmet men så är verkligen inte fallet. Jag vill bara komma åt de redskap som jag behöver. Min träning startar redan hemma och allt är planerat in i minsta detalj i förväg när jag kommer till gymmet. Jag vet vilka övningar jag ska göra, hur många set och rep och i vilken ordningen. Sen kanske det blir någonting extra utöver om tid, ork och lust finns. Jag är en glad och social människa men jag har höga prestationskrav på mig själv, alltifrån skolan, jobb och träning. Bara det bästa är gott nog för mig. Ja jag vet... har fått höra det en del den sista tiden och ja ja... jag ska jobba på det.

Eftersom igelkotten tydligen har bosatt sig permanent i min hals och inte verkar vilja rubba sig det minsta så gav jag efter för abstinensen. Bara lite lugn och fin träning idag och ingen metcon what so ever. Idag skulle axlarna få sig en omgång och du store smurf... det fick dom garanterat. Jag gick ner något i vikterna då jag lovat mig själv att inte köra för hårt men det tog bra ändå.

Som avslutning lite teknikträning på Squats Clean och Overhead Squats (OHS). Squats Clean gick över förväntan idag, trodde jag tappat en del under förkylningstiden men teknik satt som ett smäck med rakrygg och djupa knäböj. Här får både armar och ben jobba vilket är bra för den-där-viktiga-människan-som-egentligen-inte-har-tid-att-träna som dessutom absolut inte har tid att gå mellan olika vikter och maskiner. En stång, en övning och på en och samma plats. Vad gäller OHS så nöter jag på. Det är tekniskt svårt då armar ska låsas, benen får inte vika inåt och fötterna ska vara raka. Så fort det blir lite tyngd på så blir det vingligt och svårt att hålla positionen. Idag damp både jag och stång i backen och där satt jag och lite pinsamt blev det allt. Nu var jag inte längre ensam på gymmet utan de där sjusovarna hade börjat trilla in lite smått och ni vet hur det blir. "Hoppas hoppas ingen såg mig", sitter kvar och låtsas som ingenting har hänt, kollar runt och reser mig upp som om jag bara vilat mig lite med stången över magen. Hm... undrar om någon såg mig? Ingen reagerade iallafall och ingen frågade hur det gick så jag drog en lättnad suck och squatade vidare.

Ett bra pass helt enkelt.

Mina Inov-8 ligger fortfarande kvar och sover på kudden och jag hoppas innerligen att jag får väcka dom till liv till helgen... om så bara för en kort kort tur. Längtar och vill det så!