Helgen i korthet (Martina)

Ja det märks att vi ännu inte har kommit i fas efter julledigheten. Fredagen slog nog alla rekord i trötthet då jag lyckades somna framför datorn innan middagen, för att somna igen framför TVn innan barnen ens gått och lagt sig för att somna en tredje gång i sonens säng. Sen var jag vaken till sent och kunde inte alls somna.

Lördagen bjöd på något nytt...ur träningsperspektiv. Hade tidigare bokat in ett TRX-pass på gymmet. I gymkortet så ingår det gymclasses i form av crosstraining (OBS!, ej crosstraineer), core, kettlebell, UX-cross (övningar i crossfit-buren) och TRX. Har aldrig testat att hänga i sådana där spännbandsliknande redskap men du store smurf vilket grymt roligt pass och vilket mjölksyrepass. Helt slut i hela kroppen efteråt och hela bilvägen hem så darrade kroppen likt en kaffeöverdos. Att trampa ned kopplingen, gas och broms var lika spännande varje gång då jag absolut inte kunde förutse, inte ens lite pluttgrann, hur mycket jag skulle trycka ned pedalerna. Det gick liksom inte att styra kroppen. Helt klart att jag kommer att köra samma pass igen och nog ska jag kunna återhämta mig snabbare efter varje pass ju mer jag får öva.

Bildkälla

Det har ju kommit snö till stan så när jag väl återhämtat mig och skakningarna slutat drog vi iväg till pulkabacken och för invigning av en ny lekplats. Hopp och studs och jag var så lat så lat, troligtvis satt sviterna kvar efter träningspasset från morgonen att jag blev trött bara att titta på. Grabben var nöjd och då blev jag nöjd.

Behöver jag säga att han är stoltare än tuppen

 över sin VSK-halsduk... en äkta supporter.  

Söndagen bjöd på både friidrott och trail. Ingen friidrott för min del men dottern tävlade i DM i mångkamp, en mångkamp som otippat bestod av tre grenar. Det blev en femteplats, vilket firades med tigerkaka. 

Jag hade tidigare i veckan bokat in att söndagens träningspass skulle rivas av i form av löpning i skogen. -8 grader krävde sina klädsel och det tog min närmare 20 minuter att sätta på mig all mundering så att det åtminstone satt bra och bekvämt.

Kallt ute och jag kan inte heller påstå att vi har särskilt varm inne. 

 Vilken syn det måste ha varit för benen såg ut som två stockar med både långkalsonger, tights, skidstrumpor och benvärmare. Dessutom hade jag tagit på mig Henriks terrängskor som var två storlekar för stora. Så ett par skidor på stockarna och jag var redo för en skogstur. Nu tycker ni säkert att jag är helt från vettet som använder mig av alldeles för stora skor, vilket jag troligtvis också är, men det finns en förklaring till mitt val av skor. Jag visste att det var en del snö i skogen eftersom Henrik sprang där igår och jag visste också att det stundtals var svårt att se stenarna och rötterna. Än så länge så har inte snön packats tillräckligt hårt och det är mer i lömskt puderform som det ligger på stigen. Att använda för stora skor med dubbar kändes mer säkert att föredra framför min vanliga supersköna löparskor. Jag har sneglat på ett par Inov-8 X-Talon 212 ett tag och har kommit över ett bra pris som jag slagit till på så i väntan på så tar man liksom vad man har. Men det var inte lätt att springa med dom. Jag hade dragit åt snörningen ordentligt så skon satt oväntat bra på foten. Den glappade inget och jag tappade dom inte heller vilket gjorde att det gick alldeles utmärkt att springa i dom, bortsett från någon sprucken blodblåsa på tån. Däremot så var det långt mellan tå och tåkappa så känslan av Janne Långben var snudd på identiskt. Men tryggt sprang jag i skogen och kunde rusa på både nerför och uppför. Nu väntar jag med spänning på mina alldeles egna trailskor så jag får använda dom som man ska. Gällande klädvalet så var det alldeles perfekt mycket kläder. Jag frös inte men blev heller inte så där panikvarm att jag ville ta av mig. Det kändes inte så kallt överhuvudtaget. Lungorna jobbade inte nämnvärt mycket men däremot snorades och spottades det likt en rinnande kran vilket är ett tecken på att det är kallare än vanligt. Jag med vanligt menar jag i förhållande till vad som är vanligt för en normal vinter. 7,5 km härlig skogslöpning och ni som vet, vet också att det är jobbigt att springa i ren skogsterräng så dessa km var minst lika påfrestande som 10, om inte mer. 

Inte ser jag väl alltför berörd ut av kylan?!

 Undrar hur långt ned i temperatur man törs springa. Har för mig att jag läst någonstans att gränsen ligger runt -10 för att inte lungor ska bli påverkade. Men med 1,5 graders marginal så är det inte läge att gnälla. 

5 dagars träning den här veckan med blandat innehåll känns som ett vinnande kort och på måndag börjar äntligen cirkelträningen igen med Världens starkaste Nina. 

(Note to my self: inga Over head squats i jeans, oavsett stretch, då spricker de i grenen)