När tävlingsmänniskan tar över (Martina)

Uj uj uj... vilken träningsvärk jag har efter gårdagens löpning. Det märks att löparmusklerna i benen har legat i vila när man vaggar fram i ren Cowboy-style. Trots att jag tar mig fram bredbent så är värken helt klart värt det. Jag hade inga planer att springa idag så jag behövde inga lätta och pigga ben... det var helt ok att se skitnödig ut idag.

Detta innebar så klart inte att jag inte kunde ta mig till gymmet innan några få timmar skulle spenderas på jobbet. Idag var det armar som gällde och det är den absolut roligaste muskelgruppen att träna. Precis när jag kommer ned till de fria vikterna står det en kille som inte ser allt för otränad ut och kör bicepscurls med stång. Om det på något sätt skulle kunna vara möjligt så var det inte långt ifrån att huvudet ploppade iväg likt en heliumballong av ren ansträngning. Det här med att ingen tittar på någon annan på gymmet, att alla är upptagna med sitt är rent skitsnack. Jag spanar in för fullt... eller glor kanske är ett mer korrekt uttryck. Genom att kolla vad andra gör så får jag inspiration att testa nya övningar och jag kollar in hur andra utför övningarna så jag själv kan lära mig. Nu är det inte med all säkerhet att det andra gör är helt rätt men det syns när någon är helt ute och cyklar... så mycket har jag lärt mig iallafall. Jag spanar in killen med stången eftersom jag själv snart ska köra samma grej. Jag har hållit på och traggla med 15 kg stången lääääänge nu och när jag ser att han kör med 20 kg så triggas min tävlingsinstinkt igång. Jag vet att bestämmer jag mig så kommer jag att fixa den vikten jag med. När ballongkillen lämnar ifrån sig stången är jag där snabbt som ögat och roffar åt mig den så ingen annan hinner före, för det är trångt idag vid vikterna och som vanligt är det bara en massa uppblåsta grabbar som spänner sig framför spegeln. Tycker det är synd att inte fler tjejer vågar sig på de fria vikterna. Det är så typiskt för sveper man blicken över gymmet är det ingen överraskning att pilatesbollarna knådas runt på golvet av just tjejer. All credit till pilatesbollen som är bra till mycket men att en man på ett gym använder en sådan... nej det förekommer inte. Ingen risk att tjejer pumpas upp likt blomkål om inga olagliga preparat har intagits. Vi måste våga lite mer och framför allt våga ta plats för vi kan vi också.

Tillbaka till stången... som alltså var samma stång som ballongkillen just använt och som han kämpade sig rödhuvad med. Det där som jag skrev om i förra inlägget... om att tänka och visulisera sig fram... så såg jag framför mig hur jag lyfte stången lätt som en plätt. Men det var inte lätt som en plätt det var minst 100 kg tungt men jag fixade det. Jag fixade samma vikt som en kille, som inte såg allt för otränad ut. Hur ballt är inte det?! Jo väldigt ballt. Kanske någon tycker att jag är en dålig vinnare men det är så här jag utmanar mig själv. Ja jag jämför mig mycket med vad andra gör men det triggar mig att pressa mig hårdare att nå dit jag vill. Så länge ingen sponsrar mig med en personlig tränare så får mina medtränare vara min hemliga morot. De lider inte för de vet ju inget och jag ser heller inte ned på någon eller på något vis hånar. Allt tävlande sker i mitt huvud på ett allvarligt men vänligt sätt. Ett väl fungerande knep när man vill spara en slant.

Sen avslutas kvällen med brakmiddag och hemmagjord hallon- och chokladglass. Nog borde glassmaskinen ha blivit årets julklapp för BANG... vilken bra uppfinning.

Mums!