Idag var det missiler i dojjorna för det bara smattrade runt mig när jag för första gången i år spräckte milen. Stenarna for kors och tvärs längs vägen ned mot värmekraftverket och jag kände hur jag bara flög fram. Återigen hade jag ingen klocka och lika bra var väl det för jag sprang på känsla...igen. Och det gick ju bra...är lika nöjd som en 15-åring som för första gången får till det och jag vet egentligen inte varför det gick så bra som det gjorde idag. Kanske var det kaffet jag drack 20 minuter innan? Mer troligt allt påskgodis jag proppat i mig, så det finns en lite möjlighet att jag var lite sockerdopad :-).
Med en tid på 55:20 och ett tempo på 5:32 min/km så kan jag inte mer än att vara nöjd. Nu ska jag kräva att gubben värma sina händer för mina vader skriker efter massage.
Kolla även in bilden nedan...man vet aldrig vad som händer bakom ryggen. Busen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar