Tredje löppasset efter ett uppehåll på fyra och en halv månad avklarat. Det går segt. Kvällens pass , som avverkades i mörkret med pannlampa, började ganska bra. Kändes skönt att löpa och löpsteget satt fint. Men det gick sakta (vilket är OK Henrik!!!). Nu när jag sitter här inser jag att jag måste ha tålamod, men det känns inte kul att vara ute och springa i 5:38 tempo... Martina skrev häromdagen ett inlägg hon kallade "Den långa vägen tillbaka". Jag har själv tänkt mig att skriva ett liknade inlägg och förklara anledningen till mitt långa uppehåll och min löparbakgrund. Just nu känns vägen tillbaka väldigt lång och jag har inte kommit till det stadiet att jag tycker det är kul att springa. Men, jag har ju varit där förut, så det gäller som sagt att ha tålamod. Jobba, jobba!
Det som gör mig lite frustrerad är att jag inte kände mig riktigt flåsig efter passet och inte heller överdrivet trött i benen. Men det var ändå något som tog stopp. Tankarna börjar fara om det är något annat som är fel än att jag bara är ur form (hypokondriker-Henrik). Men det är nog så enkelt som att jag är helt ur form. Visserligen känner jag mig slemmig i halsen och lite "tung" i bröstet, så någon liten ynka virusinfektion kanske man ändå går och bär på.
Tålamod och positivt tänkande behövs nu! Imorgon blir det träning på Factor. Det ska bli kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar