Nu får det vara nog. Det måste bli ett slut på det här ofoget helt enkelt. Det är dags att sätta stopp för dessa dumheter som många löpare pysslar med när de springer/går i ett motionsspår. Vissa har stora problem om hur och vart man ska springa/gå i spåret. Nej... det är inte helt ok att gå mitt i spåret och svassa runt som om du äger det. Och nej det är inte ok att gå fyra i rad och sen inte akta sig när man kommer. Nu gör vi upp en gång för alla om hur och vart man ska befinna sig i ett motionsspår.
Förhållningsregler:
1. De flesta spår går åt vänster med läsbara mötande skyltar som oftast tydligt talar om åt vilket håll olika distanser förgrenar sig. Är du dock en flitig besökare av samma motionsspår och kan varenda slinga utan till som om det vore din egen kropp ja då spelar det egentligen ingen roll åt vilket håll du springer. Är du däremot en färsking, gröning eller oerfaren spårlöpare ja då är det att föredra vänstervarv. Tänk dig själv om du som ny ovetande löpare, endast med tanken att inviga ditt nya liv med en lugn och försiktig 3a, och pga av ditt val att springa ett högervarv råkar hamna på ett spår som tar dig 15 km bort. Tänk dig själv att sitta där rädd och ensam i skogen och helt förvillat bort dig för att sen aldrig komma tillbaka igen då det har gett dig enormt stora men för livet. Det vore tråkigt tycker jag, att någon ska få fobi för skog och spår när det är det mest avslappnande man som människa kan få uppleva. Välj vänstervarv för att vara på den säkra sidan.
2. När du springer längs en bilväg gäller reglerna att du ska möta trafiken och hålla dig på den vänstra sidan. I ett motionsspår gäller helt tvärtom. Här ska du hålla dig på den högra sidan och köra om på den vänstra. Jag förstår att man gärna vill gena i kurvorna men för dig som inte använder en GPS och endast förlitar dig på den uppmätta distansen kan inte komma och skryta om att du kört 10 km eller mer då allt ditt genande hit och dit förmodligen kortat av sträckan. Vill också skjuta fram ett ord om att gärna slänga ett öga bakom axeln innan du korsar vägen så att jag inte kommer för att köra om dig och bespara mig dina okvädingsord om vi råkar krocka... inte mitt fel.
3. Det är jättebra att vissa väljer att promenera, antingen med eller utan stavar, för huvudsaken är faktiskt att man rör på sig. Men att gå mitt i spåret kan lätt skapa en del problem. Att vingla från sida till sida som någon som tittat på tok för djupt ner i vodkaflaskan är förvirrande, framför allt för oss löpare, se punkt 2. Väljer man att gå med stavar så rekommenderar jag att innan man kliver in i den sociala träningsvärlden öva lite hemma i vardagsrummet först. Stavarna är inte giltiga som ett träningshjälpmedel genom att vifta runt med dom som om det vore ett par extra armar. Inte heller att tillämpas som något pekdon för att beskåda en fågel i det blå eller petas med på något som ligger och ser dött ut på spåret. Det finns säkert någon bruksanvisning att ta del av.
4. Glädjen att springa om någon annan är obeskrivlig. Det handlar inte om att någon är långsam utan mer mentalt "Caramba, vad jag är snabb". När det visar sig att du är på väg för en omkörning så förstår jag att jag som löpare framför dig är huvudmålet och det gäller att så fort som möjligt brassa förbi. Kul att jag kan vara en sporre för dig att köra lite fartlekar men ser gärna att när du sprungit förbi mig sikta på ett mål lite lite längre fram. Om inte så åtminstone längre än vad min näsa och mina tår sträcker sig och tvärbromsa inte mitt framför mig som om jag bara lät dig ställa dig före mig i kön på ICA. Tänk dig känslan att du faktiskt tog dig förbi ditt mål, mig i detta fallet, och lyckades springa lite till i samma takt, istället för att låta mig sakta in och kanske förstöra mitt mål som innebar ett pers eller intervall eller dyl.
5. Ibland är det skönt att springa själv men någon gång ibland är det riktigt roligt att ha någon eller några vänner med sig i spåret. Att snacka goja och skratta hysteriskt förgyller löpturen lite extra. Är man ett gäng där alla vill vara först och ha bästa platsen, då ingen vill lägga sig sist i ledet och missa en massa roligheter, så blir det lätt att man lägger sig på rad. Att möta ett gäng som skrattar hånfullt och galet kan lätt sätt skräck i en och det enda man vill är att smidigt springa förbi. Man vill gärna inte hävda sig igenom klungan blundandes med förhoppningen om att komma igenom helskinnande. Så ha kuraget att vika av från mitten och håll er till kanten. Jag förstår att det krävs ett enormt mod att backa ifrån täten men jag lovar att du snart kommer ifatt ditt härliga kompisgäng.
6. Har man en gosig hund som gillar att gå i skogen och du gärna vill komplettera din hundpromenad med ett kul träningspass så är ett motionsspår en fantastiskt utgångspunkt. Jag förstår att just du har världens gulligaste och snällaste hund men korta gärna kopplet lite extra när jag rusar förbi, hållandes på min kant. Hade vi mötts på en annan plats hade jag gärna stannat och gosat lite med just din underbara hund, men när jag själv tränar så är det inte något som intresserar mig.
7. Att ha musik i lurarna är otroligt peppande, tycker iallafall jag. Snabba takter, skönt dunka dunka med hög ljudnivå kan få vem som helst att prestera rekordmannamässigt. Att asocialisera sig mot omvärlden kan också vara skönt men förslagsvis gärna hemma eller på en ensam promenad långt in i skogen. Det kan medföra förödande effekter om vi båda skulle krocka med varandra pga. att du inte har hört mig när jag kommer bakom dig och du själv vinglar ut mitt i spåret efter ditt djupa dopp i flaskan. Att rekommendera för dig som ska springa om mig är att ropa till lite försiktigt eller som jag själv brukar göra när jag ska springa om någon, släpa fötterna i backen lite. Vissa hör, vissa hör inte och vissa bryr sig helt enkelt inte. Ha gärna musik i öronen men sänk volymen så du kan höra mina släpande steg eller mitt lilla hojtande.
8. Det som förordas i biltrafiken om att hålla ett lagom stort avstånd till framförvarande bil gäller även i löparspåret. Något som verkligen ogillas är när bakomvarande inte verkar ha bestämt sig om denne ska springa om eller inte. Att ha någon flåsandes i bakfickan och känna hur svettet skvätter och slemmet rosslar är frustrerande, om inte till och med kräkframkallande. Håll avstånd... kör om eller sluta andas, svettas och slemma. Håll käften helt enkelt!
Enkla råd på vägen mot en lyckad löptur i motionsspåret. Peace!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar