Intervaller 5x5min (Martina)

Jag dokumenterar all min träning och mina resultat på Funbeat. Där kan jag se hur många timmar jag har lagt på träningen, hur många mil min skor har gått och hur jag utvecklas. Det jag har märkt är att jag har haft allt sämre och sämre tider vid intervallträningen, med en allt högre och högre tempotid. Jag har inte samma tryck i benen och inte samma ork att pressa på. Det känns stumt och tungt och benen är lika stela som ett par salta pinnar.

Varför? Ja ni må tro vad jag har funderat och funderat och blivit allt mer frustrerad över mina resultat.
Idag när jag körde mitt intervallpass ( Pass nr 22, 5x5min mellan 4.40-5.00 min/km) blev jag totalt förlamad efter de första 5 min. Det var som att springa ett Grand Prix men istället för att få möjligheten att känna vinden i håret med en formel 1-bil så fick jag nöja mig med en traktor i minimodell. Trots att jag hade gasen i botten så kom jag aldrig upp i några 100km/h utan låg och puttrade i lagliga 30km/h. Ok... visst har jag lagt på mig ett par kilo under semestern sen i våras men kan verkligen 2 kilo mer i kroppsvikt påverka så herrans mycket? Jag väger överlag inte mycket men det blir att göra någonting åt det under de sista 12 dagarna.

1a: 4.48 min/km (måste lära mig att inte dundra på i alltför hög fart under den första intervallen för att sen inte orka med de resterande intervallerna i ett bra tempo)
2a: 4.56 min/km
3e: 4.52 min/km
4e: 4.54 min/km
5e: 4.53 min/km

Att gå i mål är en fantastisk känsla just för att i stunden struntar man i hur det gick. Allt det kommer sen. 

Problemet hänger egentligen på att jag har tappat muskler och styrkan i framför allt ben och core. Sen jag tränade en del cykelpass inför Duathlon i våras så  åkte mina knän åkt på en del stryk och det gjorde att jag inte kunde fortsätta att köra cirkelträningen som jag verkligen gillade. Eller älskade är ett mer riktigt och ärligt beskrivande ord. Cirkelträningen var lika viktig och betydelsefull för mig som bensinen är för motorn, eller som Jane är för Tarzan eller för den som hellre vill som snapsen till kräftorna. Den gav mig bra styrka i kroppen men benböj och utfall smärtade mer än att klämma ut två ungar...båda på tvären om det nu är möjligt. Ja där ser ni min höga smärttröskel!

Kort och gott måste jag träna mer styrka och därför kändes det extra skönt att få pumpa lite på gymmet i friidrottshallen. Tiden var knapp så det enda jag hann med var rygg och mage och ben måste därför läggas lite krut på under helgen.

Svettigt avtryck i läcker form

Jag tager tacksamt emot benövningar som kan köras med maskin, egen kroppsvikt, hantlar eller skivstång och som inte påverkar knäna alltför mycket. Finns det några sådana övningar överhuvudtaget? Håller alla kroppsdelar i kors för det! 

Resten av helgen går i friidrottens tecken med att hänga på Arosvallen och imponeras av de fantastiska ungdomarna under Junior SM för att sen avslutas med en provrunda av Blodomloppets bana. Den lägger lite nivån om hur jag ligger till. Spännande!