Jag har känt mig väldigt trött och lite småhängig nu i veckan och inte alls särskilt träningssugen. Att jag har sovit ca 2 timmar mindre per dygn (första arbetsveckan efter semestern) har förmodligen något med det att göra :-) Därför hade jag nu vilat i tre dagar, vilket inte alls var enligt plan...
Men i dag efter att först ha tränat ett gäng 8-9-åringar i friidrott och sedan varit lekledare för 13 sockerstinna 6-åringar på sonens födelsedagskalas så kände jag mig under omständigheterna förvånansvärt pigg. Så jag bestämde mig för att riva av ett intervallpass. På programmet stod 7 x 1000 m i 4:02-4:07 tempo.
Dessa tusingar... så orättvist hatade av vissa, eller snarare många. Jag antar att jag ska vara glad över att jag inte delar den meningen. 1000 metersintervaller är förmodligen mitt favoritpass. De är naturligtvis vanligen väldigt jobbiga, men den tillfredsställelse man får när man kört passet är oslagbar och åtminstone för mig så är träningseffekten väldigt bra.
Dagens tusingar var både fler än jag någonsin sprungit (springer vanligtvis 6 stycken), hade lite kortare vila: 1 minut (vanligtvis 1:30) och gick snabbare än någonsin. Skulle som sagt hålla mellan 4:02 och 4:07. Resultatet blev:
4:09 (lite svårt att hitta tempot)
4:06
4:01
3:59
4:00
3:59
4:04 (rejäl motvind, övriga hade jag sidvind på)
Som synes sprang jag 4 intervaller snabbare än tänkt, vilket både gör mig nöjd och förbannad. Nöjd för, ja... det är ju snabbare än planen. Förbannad för att jag inte kan hålla mig till planen och alltid måste försöka pressa mig lite mer än jag behöver.
Nåväl, det var ett kanonpass helt enkelt. Nu ser jag fram emot nästa pass. Antingen i morgon eller på tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar