Raketfart genom terrängen (Martina)

Är tillbaka till vardagen lite halvt så där. Båda barnen började skolan idag, maken jobbar för fullt och jag har all tid i hela världen, åtminstone på förmiddagarna. Att barnen börjar skolan innebär att jag också måste kliva upp och få iväg rackarna. Ett ansvarsfullt jobb, speciellt att se till att inte någon går iväg med mjölkmustasch.

Iväg kom vi allihopa, åt olika håll. Mitt håll gick mot Rocklundaskogen. Gillar verkligen det spåret då det bjuder på så många olika valmöjligheter, även om den största delen är löpning så kan man välja sitt alternativ som passar för dagen. Backe, intervall, lång distans, kort distans, terrräng, grov terräng, utegym. Visst... det tar tid att ta sig dit men när jag väl är där så njuter jag som om det vore mitt sista löppass... gud förbjude!

Förmiddagssolen strålar letar sig igenom buskaget

Morgonens pass bestod av ett tempopass Pass nr 26: 2 km uppvärmning, 5 km tempo, 2 km nedvarvning. Enligt programmet ska tröskelpasset ske i ett 5-minuterstempo men då det är i skogen och kuperat och inga raksträckor överhuvudtaget så visste jag redan från början att det tempot skulle vara lika otroligt att klara som att en hamster gillar att ligga och peta sig i naveln och med ett krav på lugn och ro!

Värmde upp i mina 2 km och gjorde mig därefter startredo. Kutade på som aldrig förr och kände mig stark, som om raketbränslet aldrig ville ta slut.

 Ok... nu överdriver jag!

Men jag sprang och jag sprang fort. Däremot tog bränslet slut och det var jobbigt. Jag flåsade som en astmasjuk kolpatient och jag svettades i sådana floder att till och med Donau skulle svämmas över om jag för tillfället befann mig i Budapest. Men öj öj vad jag är nöjd med passet. Att springa i ett 5.07 min/km tempo i den terrängen och sista km i 4.59 km/min är inte fy skam. Att Iron Maidens Run to the Hills sjöng ut sina toner den sista km var nog avgörande

Avslutade med några marklyft på utegymmet

Åkte hem... nöjd och belåten!