Tydligen inte. Bara att pallra sig upp till ett färdigdukat frukostbord...sånt gillar jag!
Enligt programmet var det då dags för intervaller...igen! Det känns som om jag bara tränar intervaller men jösses vad dagarna går. Det är precis som om de stannar upp vid intervalldagarna, bara för att påminna mig om att idag är det dags för lite smärta och pina för att sedan låta resterande dagar bara glida iväg som en badanka på rymmen.
Pass nr 19: 3x (4minx2min) i tempo mellan 4.35-4.55 min/km
Då gårdagens vädret bjöd på värme direkt tagen från en kokande kittel så valde vi att åka och träna inne i friidrottshallen istället. Eller jag gjorde...Henrik valde att stekas ute och köra sina 8km.
Jag kan förstå att han valde att springa distansen utomhus då ett banvarv endast är 200m men kortare uppvärming på 2km, dvs 10 varv funkar och sen är det faktiskt bara fördelar med att köra intervallerna på bana.
De här gången upplevde jag intervallerna på ett helt annat sätt. Att använda Garmins GPS var bara att glömma men klockans tidtagning fick rulla på och efter en massa räknande och obekvämt skruvande då jag hade lika svårt att förstå hur jag skulle räkna ut mitt tempo som det är att förstå varför folk gillar Håkan Hellström så kom jag fram till hur många varv jag skulle springa och hur lång tid varje varv skulle ta. Detta innebar att istället för att titta om jag håller tempotiden så blev det istället till att jaga ikapp tiden vilket kändes som en tävling varje gång. Ett riktigt jobbigt, svettigt pass och återigen mjölksyreframkallande i armarna vilket får mig att fundera på om det kanske är gång jag ska rikta in mig på då vevandet går i jädrans fart.
Klutt och kladd och en massa huvudbry
Omgång 1
4min: 4.53min/km
2min: 4.45min/km
Omgång 2
4min: 4.51min/km
2min: 4.40min/km
Omgång 3
4min: 4.51min/km
2min: 4.40min/km
Enligt programmet skulle 2-minutersintervallerna gå i snabbare tempo än de på 4 minuter och jag är galet nöjd med vad jag lyckades åstadkomma. Det här blev ett intervallpass som för ovanlighetens skull var riktigt hejdundrandes roligt.
Ett stegringslopp på 3x60m är perfekt där inne med en rak och stabil bana
Nästa gång...kanske
Trots att jag var inomhus och det var svalare där inne så var det liksom inte svettfritt och även i svettframkallning går det att tävla. Henrik ansåg sig själv vinna då han lyckades få fram ett plaskande ljud från naveln, så det var bara att se sig själv som besegrad och istället gratulera till dagens svettiga ljudeffekt. Att utnyttja friidrottshallen innebär också att det finns många redskap att ta del av så varför inte använda en äkta kastvägg genom att träna ben och köra wallballs. Det fick bli 50 stycken wallballs med en ynklig 3 kilosboll, men jag kan garantera er att det kändes både i ben och armar att musklerna pumpade på ordentligt och tro mig de växte i samma takt som en superhjältes mastodonta muskler.
Några gemensamma sit ups med en medicinboll kastandes mellan oss innan vi åkte hem till barnen igen som med glädje insåg att det skulle bli ett familjedopp i poolen.
En perfekt dag...helt enkelt!
Antingen är det dags att börja lära sig simma eller så får det lov att bli en större badring. Kanske något mannen skulle önska sig i julklapp! Tål att tänkas på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar