Transportlöpning (Martina)

Vilken fantastik dag! Att väckas till sång och frukost på sängen är som bäddat för att fortsätta vara en lyckosam dag. Att komma över halva 30-års sträcket och inse att jag nu är närmare 40 än 30 känns mindre lyckosamt. Om nu 40 är det nya 20 vad betyder då 36? Är jag fortfarande tonåring då? Tror det!

Efter en bastant familjefrukost i sängen där vi smaskade i oss bacon, ägg, färsk frukt, macka, juice och kaffe tills det bokstavligen rann juice ut i hela sängen begav jag och Henrik oss iväg på ett ärende till Västerås shoppingcenter för att inhandla min present. Kan ni fatta att jag nu har blivit med en alldeles egen dator, en dator som ska användas till höstens utbildning och som ger mig kalla kårar och hårbortfall då jag inte fattar någonting om vad jag håller på med eller varför sidorna i ren djävulskap hoppar hit och dit.

Pass nr 18: 10 km löpning i tempo 6.00-5.00 km/min
För att få tid till mitt träningspass så valde jag att springa hem från Erikslund, 10 km. Den som känner sig som en smygexhibistionist ska genast packa in sig i en bil med för trånga jeans och testa att byta om till löparkläder. Tyckte nog att tanten med det färgglada håret tittade lite för mycket för att jag ens ska kunna klassificera mig som en smygis...men ok...låt gå för denna gång!

Tyckte inte att det var så där överdrivet varmt när vi åkte som det varit de senaste dagarna men redan efter ett par km upptäckte jag att vätska i valfri smak hade varit någonting. Svetten verkligen flödade och jag ångrade mig faktiskt just under det löppasset att jag ens valde att springa under dagens hetaste timme. Den som har upplevt hur svett kan bränna hål i ögonen vet också att synfältet suddas ut och nog 17 skulle ett svettband a la Björn Borg var till sin fördel en sådan här dag. Nu fanns inte ett sådant raffigt band att tillgodose sig med så jag fick nöja mig med att gnugga ögonen med svettiga nävar så där som bara små söta barn gör när de är ledsna, fast utan svett så klart. Som en blöt och urlakad och nära skottskadad tvättbjörn stannade klockan på 51:52 vilket är SB.

Till min trötta och uttorkade insikt förstod jag att jag fortfarande har en väldigt lång väg kvar att gå. Hade det inte varit lika varmt som i öknen så hade jag tagit milen på 50 minuter och ska jag ta Blodomloppet på 48 minuter så måste det vara mulet och omkring 15 grader varmt. Just i skrivandets stund är jag glad om jag lyckas komma runt på under eller runt 50 minuter.

Att sedan få frossa på en fantastisk skotårta som min älskade make gjort åt mig och därefter få njuta av en kväll med god mat med hela familjen för att sedan avsluta med ett hemmaspa som barnen bjöd på, fick mig genast på andra tankar. Lycko mig!